Underskatta inte ett glas vin

Jag har tidigare pratat om hur jag budgeterar min tid för att täcka även andras misstag.
Jag skulle på fotouppdrag häromdagen, i måndags. "Offret" lovade hålla med rekvisita trots att jag volonterade att ta med. Rekvisitan i detta fall var vin. Vilket som helst bara det var vin.
Jag kommer dit och hon jag skall fota har glömt att inhandla eller trodde att hon hade hemma, så fram ur kylskåpet kommer ett substitut. Jag är ingen vinexpert men inte såg det ut som vin som jag är van vid. Nåja. Damen i fråga är somilier så vad kan jag säga emot?
Det fanns ingen tid till tjafs, jag plåtade, det var trevligt mer än så faktiskt och bilderna blev bra. Jag mailade lågupplösta bilder till uppdragsgivaren, brände cd och skickade iväg det. Puh! tänkte jag. Men för tidigt.
När jag steg ur duschen imorse, ringde tidningen. "Det här funkar inte. Det ser ut som saft. För mycket bubblor och fel färg. Det måste plåtas om. Om inte du kan, får vi ta in en ny fotograf."
Där stod jag nyduschad, iförd endast BH och trosor och kände panik. I helvete heller! Ni har väl hört talas om retuschering och Photoshop? Till saken hör att det var avfärd för mig idag, en liten resa till Boden/Vittjärv för en långhelg. Jag stod redo att packa ihop det sista i väskan och bege mig ut till Arlanda när tidningen påpekar låtsasvinet.
Jag slänger mig över datorn, retuscherar bort bubblor och gör blasket ljusare för att likna - ja vaddå rosé eller nåt. Så mailade jag iväg det hela, brände ny cd och la i kuvert.
Det är då jag klappar mig själv på huvudet och tänker: Det var just det där med Plan B som jag är specialist på. Att tänka att min tid är inte alltid min egen. Att tajt planering stjälps för andras misstag. Jag skulle givetvis aldrig ha gått med på låtsasvinet, jag skulle ha fixat en flaska själv. Jag vet det nu.
Att jag överhuvudtaget hade tid till detta var tack vare min egen planering.
Det kanske kommer med åldern att veta att vissa saker behöver mer tid och oförutsägbara utgifter inte endast handlar om pengar.

Igår var jag på ett annat uppdrag. Denna gång tänkte jag till och tog med mig extra rekvisita för eventuellt behov. Och mycket riktigt: även denna dam hade glömt det viktigaste, just det som jag hade tagit med! Läxan har därmed sjunkit in.

Om tidningen har godtagit min räddning av bilden vet jag inte ännu men det skiter jag i. Jag försökte i alla fall att hoppa så högt de bad mig om.