Vad gör man när ambitionen är låg? Är det tillfälligt eller har driften en låg normalnivå? Kan inte svara på det. Vill gärna tro att det är tillfälligt men jag gissar på motsatsen.
Jag kan klappa mig själv på axeln när jag har diskat, gått ut med returerna eller vikt ihop tvätt på ett tyskt sätt. Däremellan är det som om luften går ur mig. Viktiga saker som jaga kunder och skicka in bilder till bildbyrån skjuts upp.
Jag tror en del av problematiken är att hobby och jobb glider ihop till en osorterbar gröt. Jag behöver inte ens klä mig för att syssla med båda.
Jag kan till och med sitta här omedveten om vädret utanför. Det finns nämligen inget fönster i mitt arbetsrum.
Annat är det hos Isabella på Gotland. Hennes arbetsrum har vinröda väggar (bara en sån sak) och under arbetets gång kan hon blicka ut genom ett fönster ut på sin gigantiska tomt med träd, uthus och katter. Granne med kyrka, lagård, hästar och annat som gör ens inre rofyllt.
Men vad har det med min ambition att göra?
När jag är hemma i Vittjärv, blir det av naturliga skäl inte så mycket datorarbete och sånt som hör den till.
Däremot fotograferar jag. Bor man i hus blir man inte lika stillasittande. Och det vet ju jag också att arbete genererar arbete. Energi likaså.
Har man vad man tror all tid i världen, då blir kattlåderengöring ett stort projekt.
Inte för att jag har tiden. Jag har massor att göra men så sitter jag här under en påhittad kafferast.
Suck.
Jag ska skärpa mig. Glöm bort att jag gick upp kvart över tio, närmare halv elva. (Fast jag jobbade faktiskt kväll/lillnatt igår).
tisdag 15 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar