Ingen lämnar Älta hungrig

Jag kan börja med att säga att jag har gjort en budget nu. Jag brukar inte skjuta upp saker, likt pappa kan jag inte komma försent. Men det finns vissa saker i tillvaron där det går lite trögare: budgetskiss och tandläkarbesök. Det senare av de två är kvar och jag jobbar på det! Jag är bara rädd att få en barsk achtung-kvinna, en barnmorsketyp från helwitta.

Jag var på studentskiva igår. Eller mottagning eller nåt.
Vi åkte till skolan i god tid för min syrra är också släkt med pappa.
Nacka gymnasium är Sveriges största med typ 2500 elever eller nåt. Undra om det finns flera Bladh? I alla fall, poliser som hellre vill jaga ekobrottslingar, stod som lekisbarn med reflexvästar och dirigerade trafiken. Både in- och utfärd flöt exemplariskt.
Vilken storstad i världen bör se och lära.

Jag har varit på ett sånt här jippo tidigare, i lilla Boden. Då var det Linn som rusade ut med hatt. Men i Boden är man inte så många (fler än fem som nån så vitsigt kommenterade) att de fick lite mer tid på scenen än studenterna i Nacka. Här i storschtaaaan kastas de ut i strålkastarljuset i en minut medan skolans lilla orkester tutade sig igenom studentsången.
Det var inte mycket man såg. ALLA hade givetvis skyltar med sig. Det borde alltså med lite lätt matematik uppnå till 2500 stycken.
Min hemmasnickrade till Benjamin var nästsnyggast. Jag har ett sånt stort hjärta att jag kan erkänna mig besegrad av en påfågel!
Gav dessutom pappan en komplimang när han svischade förbi.
Fast Benjamin hade helst velat att jag hade lämnat den hemma. Inte för att den var ful men han verkar lite obekväm i strålkastarljuset. Ingen Idol-karriär inom räckhåll.
Annat är det med Julle. Det är väl lika bra att börja brodera banderollen redan nu.

Hemma på gården väntade ett buffébord.
Värden: Vet du - jag tror inte det här räcker.
Värdinnan: Nä sluta. Vad ska vi göra?
Gäst: Ni räknar alltid fel. Ingen lämnar Älta hungrig. Det har aldrig hänt.

Nej. Värdinnan skall icke hålla på med catering. Det är tillräckligt proffsigt, fantasin är det inget fel på inte heller råvarorna. Men beräkningen! Antalet uppdrag skulle först öka lavinartat - "portionerna är HUGE!" sen skulle cateringfirman gå i konkurs av samma anledning.
Nej regelbundna fester är nu bäst.
Förresten - vilket jobb. En annan bidrog med två pajer och bara det var pyssligt nog.