Handla gör dig inte lycklig

Flög imorse från Kallax till Arlanda. Det tog mig cirka 80 minuter men en och en halv månad i väderlek.
Det spöregnade dessutom.
Hemma är gräsmattorna gråa, även i solsken. Träden spretade kala mot himlen och inte en enda blomma i sikte.
Hela vägen från Arlanda till city såg jag genom bussfönstret frodigt gräd, spröda, små blad på träden och smörblommor och maskrosor i massor. Häggen såg ut att vara utblommad. Det blev tydligt att baserat på vegitation och klimat, befinner jag mig på rätt ställe.
Tänkte vidare: det handlar om stimulans också. Och den är olika för en och var.

Öppnade dörren till lägenheten och fick en gravplundringskänsla. Har jag varit borta en evighet? Det är fem-sex dagar, luktar som en månads frånvaro. Eller en och en halv.

Rödluvan har härjat på våning fem. Särskilt runt fyra på morgonen. Passar på när matte är borta.
Försöker klura ut vem hon är.

Funderar på vem man ska hålla ansvarig för den moderna shoppinghysterin. Uttrycket "över sina tillgångar" räcker inte längre till för att beskriva den besvärliga sittuationen.
Själv tycker jag att det är ett tecken på ointelligens.
Att förstå konsekvenserna av sitt handlande, att kunna summera och reflektera i efterhand är intelligent tänkande.
Allt annat är brist på fostran. Från alla håll. Att då ge någon möjlighet till fortsatt destruktivt beteende är tyvärr bara en form av medberoende.
Analysera ditt "dåliga samvete", sätt gränser och sov gott om natten!
Och du som inga hjärnceller har, klipp för fan kontokorten och sluta handla märkeskläder.
Håll dig till en bil och en telefon. Och skaffa dig ett inre liv.