Jag sitter i min favoritfåtölj och knappar på min bästa leksak: bärbardator, tjuvkopplad på någon grannes trådlösa nät, och sneglar på vad TV1 har att erbjuda. Allt är perfekt men det är en sak som är i disharmoni. I skinnfåtöljen är det tomt. Det är där min mamma skulle ha suttit om hon hade varit vid liv.
Tack till Linn som är här emellanåt och vattnar blommor, kändes det som om mamma var hemma när jag i eftermiddag steg in i huset.
Det luktade mamma och Huset. Mindre rökigt visserligen (sekundär vinst) men i övrigt väntade jag mig att hon skulle säga: "men vad roligt, kommer du!" så där glatt och förvånat som var så typiskt för henne.
Visst är det som om hon vore här men allt viktigt ljus har för evigt slocknat. Jag vet fortfarande inte vad som är min uppgift längre. Vad jag ska ägna mig åt i ett större perspektiv. Det lär utkristalisera sig.
Det enda jag kan tänka mig att varje stund och möte är av värde.
Undrar i vilken säng jag ska ligga i inatt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar