Det finns vissa artister som är superduper dåliga på ett uppenbart sätt som inte ens behöver kommenteras. Sen har vi Ulf Lundell och han suger. Punkt.
Sen har vi de som är DUKTIGA på ett eller annat sätt men själv förstår man inte, hur många timmar man än funderar på saken, hur så många kan tycka så bra om dem.
Här är listan:
Justin Timberlake
Kent
Eldkvarn
Tomas Andersson Wji.
Den sista i raden sjunger som en kratta med irriterande sammanbitna käkar, framför aptråkiga låtar och utstrålar en märklig vardaglig självgodhet som jag inte kan förhålla mig till.
Han LÄR dock skriva bra texter.
Men jag tycker inte det räcker.
Jag gillar bra musik, gärna med bra texter men jag gillar INTE taskig musik med BRA texter. Då kan jag lika gärna läsa raderna själv. Som poesi.
Förstå att man var småprovokativ en gång på 70-talet när min fabless låg åt discohållet, då jag gärna mimade och sjöng hemmagjord karaoke till The Runaways än lyssnade på Nationalteatern, Norrbottensjärn och Rekyl.
"Men texterna. Lyssna på texterna" uppmanade syrran auktoritärt.
Men jag är ledsen - musiken sög, produktionen var undermålig och artisterna fula.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar