måndag 21 maj 2007

En dos disco om dagen håller hjärtat i trim

Åh de spelar Gibson Brothers på radion "Que sera" en gammal discodänga från 70-talet. Å va roligt det var - att gå på disco.
Då.
Nu vet jag inte.
Skulle inte tro det.
Finns disco som företeelse eller måste man åka utomlands - och låter det inte lite sunkigt med Ibiza och Kos?
Det finns en enorm livsglädje i 120 beats per minute, i disco. Det är rullande cyklar och vind i håret och ett bejakande av en god framtid. Nu pratar vi klimatsmart och fetmaepidemi och pedofiler. Hade man hört det ordet 1979 hade i alla fall jag trott att de pratade om pedaler. På cykeln. Inget annat.
Ja, det kanske är uppkäftigt att bli serverad happydisco om man mår surt i varje ven.
Skulle gissa att slutet på 70-talet och hela 80-talet är den bästa tid den moderna världen kan erbjuda.
Konstigt att det sammanfaller med min egen barndom.
Hm.
Om jag inte var så känslig för kaffe om kvällen, hade en mugg suttit extra fint nu.

Inga kommentarer: