En tanke som for genom mitt huvud igår kväll.
Jag är ensam. Ekonomiskt, fysiskt, i beslut och i funderingar. Egentligen har jag bara en god vän som jag talar med varje dag och är råärlig med. En god vän som får höra alla onyanserade och fördömmande tankar men även mina reviderade åsikter.
Och det är jag själv.
Det finns ingen annan som skulle acceptera det jag tänker. Mina resonemang, uppfattningar och tankar. Mina förklaringsmodeller, hot och bortförklaringar.
Ingen annan skulle hänga med i mina svängningar. Ingen annan skulle stanna kvar.
Så det är ju tur att man kommer överens då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar