Socker och bröd

Hälsodag i Vittjärv höll på att bli ett onyttigt fika i byggden. Sansade mig och det blev en smörgås istället.
Man fikar mycket i Norrbotten. Socker och bröd.
Pratade vattenskador, flyttar, katter och gamla minnen med gammal klassis. Vi sänkte medelåldern rejält och ändå är vi runt 40 år.

Traskade hem och slängde i mig en halvtaskig stroganoff och drog vidare till grannar istället och fick tårta. Man fikar hela tiden.
Var där jättelänge och ångrar att jag inte drog dit mamma när det begav sig men det var liksom lite svårt för henne att hänga med. I konversationen alltså.

Kvittosortering inför husdelning. Tungt och jag grät. Föräldralös och snart rotlös. Jättekul. Känner mig som om rötterna flyter omkring. Mitt behov av struktur och planering har fått sig en ordentlig smäll.

Hur aktiverar man "ta inget för givet"? Hur lever man då? Hur förhåller man sig till omgivningen och till nuet? Jag skulle vilja veta, för jag vill inte bli ertappad med "jag borde..." igen.

Du som vet eller tror dig veta, skriv gärna en rad. Vet du inget, skriv en rad i alla fall!