Träningsvärken sitter i längre än väntat.
Sov så djupt att jag inte kommer ihåg när jag somnade och jag låg still i samma position exakt hela natten. Att bara vända mig om i sängen i morse kändes som att vända Titanic fem centimeter innan isberget.
Jag kanske behöver den där medicinen mot stela leder?
Ska bara dricka upp kaffet och bege mig till färghandeln.
Imorgon börjar projektet måla min nya skolhylla.
Som tack för lånat utrymme, trillar jag kofta-köttbullar till family Bulleribock. Sagt med amerikansk brytning.
Vill skriva nåt om Kungen men jag har inte funderat klart.
Det borde han också ha gjort, innan han öppnade munnen.
Stackars karl! Sagt med en nedlåtande ton.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar