När jag var liten blandade jag ihop Lill Lindfors och Sylvia Vrethammar. Men tillslut anade jag en skillnad (finns ju fler). När Sylvia Vrethammar var på TV och sjöng nån dålig bossa nova, satt männen i TV-sofforna och dreglade. Ungefär som över Lill-Babs. Jag tyckte det var obegripligt, för jag uppfattade Sylvia som en inställsam och halvporrig typ.
Nu firar hon 40 år som artist. Det hängde en affisch i tunnelbanan. Med inställsamt, plastigt leende får hon mig att minnas.
Huva! Är allt jag har att säga. Och, bör tilläggas, det var inte männen i min familj som dreglade.
Idag har jag badat i 15-gradigt vatten på sandstranden Trouville, på Sandhamn.
Caroline & jag traskade också rakt in en filminspelning där Hannes Holm var/är regissör.
Båten ut till Sandhamn var sjukt överfull med människor. Ön likaså. Nåt seglingsrace var på plats men om sånt visste ju inte vi.
Vad som kan sägas att Sandhamn är en fin ö och alla små hus i själva byn är hyperpittoreska.
På hemvägen spelade vi Skip-bo. Det är tio år sedan sist. Jag har inte haft nån att spela med. Det är beroendeframkallande.
Nån som känner sig manad?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar