Det är sällan jag drömmer mardrömmar. Men i natt... vaknade av att jag badade i svett och ångest. Kunde inte sova sedan. Nej, det var inga monster. Bara att ta sig nedför ett berg i beckmörker.
Vad betyder det?
Var kommer vår Midsommar-myt ifrån? Myten om sol, blå himmel och värme? Varje år är det ju samma ostadiga tjafs. Antingen är det bra före eller efter men själva helgen är ju den mest ostadiga av dem alla. Ändå envisas vi om att sitta ute och inbilla oss att vi är varma.
Myter är intressanta. Det är som en fantasi. En härlig karta som inte stämmer överens med verkligheten. Visst är det vackert i fjällen och de norska fjordarna eller det skottska högländerna men det är mycket gråväder och regn däremellan.
Tänkte på myter igår när jag såg "Dansa med vargar", den myt amerikanarna har odlat om sig själva - home of the brave, land of the free. Undrar om de någonsin gjort upp med sig själva hur de har hanterat indianer och svarta. Förs det någon diskussion värd namnet?
Eller hur man har hanterat den vanlige arbetaren?
På tal om det.
I bakgrunden gick TV-nyheterna. Jag plockade undan frukost-pryttlarna och suckade för mig själv: alla nyheter indikerar bara en sak: det blir värre och värre. Snålare budgetar, färre jobb. Mer pengar ska sparas och jag undrar hur stor måste vinsterna vara för att förtagsledningar inte skall hota om förkortad arbetstid och sänkta löner?
Hur mycket mer skall stramas åt?
Och varför?
De flesta människor, de normala ska man väl säga, har ganska måttliga behov i sin vardag. Å ena sidan piskas det upp av media och marknaden, den där ansiktslösa, groteska varelsen som vill att vi konsumerar så att hela maskineriet hålls igång.
Å andra sidan, när så "alla" hoppar på det konsumtionståget, stryps möjligheterna till detta: det vill säga pengar i form av jobb & sysselsättning. Vad vill man?
Jag har förstått att man anser att en viss procent arbetslöshet tydligen är "nödvändigt" för att hålla igång vårt bräckliga system. Men är det balans att räkna med?
Jag frågar mig ofta: behöver jag det där? Vill jag ha det där? Är det någon annan som vill att jag ska köpa det där?
Likadant försöker jag fråga mig själv var mina åsikter kommer ifrån. Men risken att hamna i nån sorts mental kollaps där man inser att man är en lök, bestående av lager-på-lager av pålagda föreställningar, är så överhängande att man bara får - vaddå? - lägga ned och inse att man är en del av ett system: förtryckare och förtryckt. Tysken & Hippien måste samsas om mycket.
Det var dagens "Matrix".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar