Skittunnan rinner över

Snö stressar mig. Det är oförutsägbart, det moddar runt fötterna, det försvårar livet. Jag lämnade Norrbotten för att slippa. Egentligen borde jag flytta längre söderut. Men nu är det som det är. Man är rotad. Gillar att bo i stan. I latteland.
Drog en latte på stan precis när jag hade kommit hem från mina ärenden. Var så nära att backa och stanna hemma men så tänkte jag trevligt sällskap är ju alltid kul. Nog för att jag kan tacka nej även om det är kuliga människor runt hörnet. Inget att ta personligen.
Slängde i mig en av de tristaste sallader jag har ätit och klafsade i väg.
Tur att jag hade ätit. Johan berättade en hiskelig bajshistoria om när han var tvungen att tömma skittunnan på utedasset, på landet. Den var, hm... överfull. Som när man sätter på ett lock och det rinnger utanför... More we needed to know.
Han verkade inte ha lärt sig nåt det ena året, för det hände två år på raken.
Vissa saker vill man inte göra förrän man är helt tvungen, ni vet när katastrofen bankar på dörren. Då får man lov till att flytta på gränserna men tills dess lever vi våra bekväma liv. Utom då Johan som verkar ha en fabless för skittunnor. Ja, det är han som är bajsmannen!
Bilden ovan: I somras, hos brorsan. Hon gillar höga höjder.