Anton Corbjin, Lith och Photoshop

Min termometer står på 21 grader men det måste vara fel! Det är så jävla fuktigt ute. Till och med pengarna är blöta.

Sitter inne, två centimeter från fläkten, flämtar.

Diskuterade en särskild fototeknik med en kompis tidigare idag. Kallas för Lith. Egentligen kommer jag inte alls ihåg hur man gjorde. Känner bara till det rent teoretiskt (men inte längre), det blev aldrig av att slaska med framkallaren på Kulturama. Så många andra projekt...För dem som inte vet vad det handlar om ska jag presentera det hela genom att visa några exempel plåtade av en mycket känd fotograf vid namn Anton Corbijn.

Man kan inte prata rockfotografi utan att nämna Corbijn. Han är liksom herre på täppan och ingen kommer förbi honom. Han har plåtat typ ALLA värda namnet bl a husguru/fotograf till Depeche Mode och U2.

Om du kommer ihåg omslaget till "The Joshua Tree" så då vet du.

Han har en särskild stil, han Anton. Jag gillar honom skarpt.

Många artister har anlitat honom. Några svenska exempel är mysiga Sophie Zelmani, äckliga Ulf Lundell och nu senast urusla Per Gessle. Lite sent påtänkt. Alla har liksom give it a go. Men grabben från Halmstad är ju inte känd för att förnya sig.

I alla fall. Om vi tar det här med Lithframkallning: man ska laboera en hel del i mörkrummet, överexponera, avbryta framkallningsprocessen i ett visst läge, för att sedan tona bilden till en viss nyans. Det är halvsvårt att kontrollera och det blir mer effekt ju äldre vätskorna blir tills det tar stopp. De flesta förknippar Lith med en lätt brungul nyans (sepia-aktigt) och hög kontrast.

Allt det här går ju att göra digitalt nuförtiden. Även om det verkligen inte blir samma sak, vad än Rikard säger. Fördelen är uppenbar: Man behöver inte andas in konstiga ångor eller få fläckar på kläderna. Man kan få sittfläsk och musarm men annars så slipper man mörkrummets fasor.

Ändå... Ändå kan jag längta och uppskatta mer den negativa filmens hantverkarkaraktär. Jag är fascinerad av ett visst mått av att inte veta och att behöva lära sig materialet för att sedan styra - till en viss grad - men också släppa kontrollen. Att bjuda in det oförutsägbara, det jag vill kalla för konstnärligt. Det outtänkta.

Ta Holga t ex. Visst - jag kan ta en digitalbild, mixtra i photoshop till en Holgabild men likt förbannat är det en digitalbild som är mixtrad med. Ingen äkta Holga. Det är en plastblomma. Perfekt sådan. Med blick från ett vant öga och du kan se skillnaden.

Fler bilder. Varken av mig eller Corbjin.http://flickr.com/photos/shift_/sets/72057594081485451/

Jag testade idag att göra två bilder à la Corbjin, à la Lith. Så här blev resultaten.

Det måste vara mer "sprucket" och högre kontrast för att få den rätta karaktären. Ganska OK men det är inte äkta...