Se dig om i din bekantskapskrets och familjering: vem suger din energi?
Jag talar inte om den där känslan som infinner sig när man är less sällskap och bara vill krypa in i sin egen lilla vrå med diverse pyssel.
Jag menar de individer som behöver andras kraft för att själva kunna leva.
En del är bara manipulativa människor, som vet hur en öppen eller dold fråga ska ställas för bästa resultat. Det är en glidande skala.
Somliga är regelrätta vampyrer. Och dominanta sådana.
Hur får man stopp på sånt här?
Tja det är svårt, kanske till och med omöjligt. En del låter sig inte handskas, om ni förstår vad jag menar.
1. Man försöker med samtal. Slutar med skyttegravskrig och bomerang-effekt. Alla argument slängs tillbaka i ansiktet, oavsett verbal ansträngning.
2. Man undviker kronfrontation, åker slalom vid samvaro, vilket är ganska tröttsamt i längden och ansvaret är då alena lagd på åkaren. Inte heller särskilt rättvist och stärkande för den egna integriteten.
3. Man träffas allt sällan.
Hur hårt man blir påverkad en energibov handlar om hur beroende man är av deras godkännande och stöd i tillvaron. När den rollen försvagas, bleknar kraften av deras kränkande behandling. Och i bästa fall är man fri. Eller friare.
Energiboven står trumpen kvar och undrar var näringen tog vägen. Han/hon blir gärna arg och skyller avståndstagandet på just dig, att det är endast ditt ansvar, din skuld att situationen har uppstått.
Och det är på vilket sätt vederbörande reagerar, med vilken kraft, ilska och verbal krigsföring denne använder, som gör att du backar. Backar från strid.
Samtidigt som du gör det, sviker du dig själv.
Eller ännu hellre: välj det sätt som passar dig i längden och du sviker inte dig själv.
Men jag ska inte döma dig på vilket sätt du tacklar din situation. För mig fungerar undvikandet allra bäst.
I alla fall nu.
Det är det som betyder att leva i nuet. Du tar beslut baserade på hur tillvaron ser ut precis nu. Precis nu är jag ledig, väntar på snabbvisit av A & R och skall sedan vidare med Maria.
Jobb senare i kväll.
Så är tillvaron just nu.
Inget annat bör existera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar