På Andra Sidan

Det var som en garderob som stod på en allmän plats. I skuggorna, bland träden kunde man skymta människor, ett rum, aktivitet.
Om man ropade och vinkade på ett särskilt sätt, öppnades en passage så man kunde komma över på den andra sidan. Någon tog tag i armarna och lyfte över en. Jag hade gjort det en gång tidigare och visste att det fungerade.
Men nu var det trögare. Hade de bytt kod?
Jag stod på en klippavsats inte högt ovanför marken och Sam Taylor-figuren i serien "Life on mars" (egentligen heter han John Simm) drog och slet i mina armar.
Jag var på andra sidan, bland de döda. Kände inte igen en enda, varken djur eller människor.
Alla som var där höll på med egen aktivitet. En del läste, någon påtade i trädgården, en annan avlutade bord. Hittade ett som jag ville ha men de var alla bokade av någon annan.
"Ska hon stanna?" mumlade någon.
"Jag tror hon är på prövotid" sa en annan.
Tittade mig runt och letade någon från förra besöket men det var nästan bara nya ansikten.
Det var som att vara på ett event (medeltidsfest i föreningen jag var med i) och upptäcka att alla roliga människor var någon annanstans. Kvar var frimärksamlarna. De urtråkiga och torra.
Knäcktarna - var tog de vägen?
"Var är alla?" frågade jag till sist.
"De har gått vidare."
"Till vaddå?"
Jag gick till fönstret och tittade ut. Det var mörkt och det enda jag såg var min egen skugga.
Jag vill hem, tänkte jag. Jag känner ingen här.
Jag vände mig mot garderoben (fast nu var det vid ett annat fönster) och hur jag än kämpade lyckades jag inte nå fram. En kraft kastade mig tillbaka. Jag försökte några gånger. Är jag med i en sekt? Vad betyder det här? Ska jag stanna?
Vid ett bord satt en person jag kände, Carina min opitker från Boden och syrrans barndomskompis.
"Är du död eller på besök? Var du död förra gången jag var här?"
Hon var på besök, osäker om hon skulle stanna.
Jag gick ut i trädgården. Nån kvinna satt på en bänk och borstade pälsen på några får.
Det var fint väder och hela landskapet såg tecknat ut. En annan kvinna satte sig på en moped och körde iväg. Hon skulle ge mig viktig information men glömde bort eller brydde sig inte.
Jag vandrade runt i huset och letade folk att samtala med, att kolla om det här var något verkligt, vettigt, nåt jag skulle göra.
Alla satt i olika biografsalar och tittade på film. Hela dagarna.
Det kändes vansinnigt tråkigt men framförallt indoktrinerande. Vad tittade man på? Och varför?
I ett samlingsrum fanns en TV. Nyheterna stod på. En man från Andra Sidan blev intervjuad. En speakerröst berättade medan man visade en karta över området, att han och den grupp han företrädde bodde på en gård några mil utanför Oslo.
Oj, det är en sekt. En grupp i den verkliga världen. Ingen Andra Sidan, passage genom en garderob.
Jag måste härifrån!