The Runaways & fantastiska youtube

Snabbtur till Älta för cd-leverans. Hade hoppats på bad men det blåste kallt. Husets folk hade varit på IKEA. Förnyelse ligger i luften.
På tal om luft - det är luftombyte nu. Augusti med sin klara, höga luft rullar in. I Norrbotten sker sånt tidigare i månaden.

Försökte knäcka en engelsk deckare igår - Rebus. För ovanlighetens skull tyckte jag den var dålig. Tänkte: om det här hade varit en svensk deckare hade jag skrikit rakt ut. Nu står jag ut för det är lite exotiskt/mysigt med England, engelsmän och forensic-snack. Men den var dålig. Ointressant.
Så jag somnade och vaknade till Dracula från 1979. Sov vidare men bytte kanal nånstans däremellan och vaknade av Matthew Broderick och sidekick jagade en alligatorliknande reptildjur som hade rymt på ett shoppingcentra i USA!
Sov vidare men lyckades tillslut mana fram kraft att slänga ned kuddarna från sängen och krypa till kojs- på rikt'.

Glömmer ibland bort att kolla saker på youtube (snart inträder mediamättnaden - stress!).
http://www.youtube.com/watch?v=rxH39QlRuhg
Detta är en utav 80-talets bästa låtar. Jag tror inte folk hajar just hur otroligt bra den här låten är.
Pröva cykla. Det går fort.

När jag gick i nian, tidigt 80-tal, fanns det inte så mycket musikprogram på TV. Ingen MTV, Ingen ZTV, ingen Musikbyrån, -ministeriet eller Voxtop eller vaddetnukanheta.
Musikbörsen hade väl börjat rulla på så smått. Den enda programmet värt att nämnas. That´s it.
På luciakvällen detta år visade Sveriges Television ett två (!) timmar långt musikprogram där journalisten Jan-Olov Andersson (hans första och enda framträdande i TV) presenterade musikvideos.
Jag spelade in det på Johnnys video, en av de första som fanns i alla fall i Boden. Devos "Whip it" och Kim Wildes "Kids in America" var en utav låtarna som var med. Jag kommer ihåg Jan-Olovs presentation av den senare. Det var nåt om att han tyckte det var konstigt att hon som var från England och sjöng om ungar i America, hur nu hon kan veta det!
Lite fyndigt tyckte jag då.

Bristen på musikprogram gjorde att man var trogen sina idoler, man njöt av varje ny information man kom över.
Mina stora idoler på 70-talet var The Runaways. Jag hade affischer, skivor och kassettband. Men jag hade aldrig sett dem varken live eller på TV.
En gång såg jag en TV-film som hette "Dawn och Alexander" där man använde The Runaways-låten "Cherry bomb" som filmmusik vid en sekvens.
Jag var lycklig då.
http://www.youtube.com/watch?v=pMDn6V7ZLhE

The Runaways hade som grupp, en kort karriär. Basisten Jackie Fox hoppade av och blev sedemera advokat, en rad av basister ersatte henne bl a Vicki Blue. Cherie Currie (den blonda sångerskan) satsade på solokarriär och var med i en film med Jodie Foster som hette "Foxes". Joan Jett och Lita Ford fortsatte med egna karriärer, varav Joan är den som är mest känd kanske tack vare "I love rock'n'roll"-låten som alla möjliga har gjort en cover på.
Men trots kort karriär har The Runaways lämnat efter sig ett avtryck. The Donnas är ett amerikanskt band som verkligen har tagit upp stafettpinnen.
Jämför själva: Först "School days" med The Runaways.
http://www.youtube.com/watch?v=pPQs9x3NHmQ&mode=related&search=

Sen The Donnas "Too bad about your girl"
http://www.youtube.com/watch?v=v21f3huLIzM

1987 var jag au pair i Los Angeles. En kväll tjatade jag mig till att vi, kompisarna & jag, skulle gå på en rockklubb på Sunsetstrip Boulevard, som jag hade läst om. Jag tror det var Rainbow room. Mina au pair-kompisar var inte så bevandrade i musik och allt runtikring så de fattade ju inte var man skulle gå helt enkelt.
Där, vid bardisken, tvärs över såg jag gitarristen Lita Ford från just The Runaways i egen hög person.
Wow. Hon finns! På rikt'.
Jag gick aldrig fram till henne. Hur skulle jag få henne - säkert full kanske till och med hög - att hajja just hur stort det var för mig att se henne bara finnas till. Att sitta vid en bardisk på en rockklubb i Los Angeles och tänka på hur jag & Anki mimade till deras musik i Kusåns bya stuga och hur vi bytte till oss affischer i skolans korridorer. Att äntligen få se att i alla fall en utav mina barndomsidoler fanns i den riktiga världen.
Hur skulle hon förstå det?

Och jag åkte hem.