Hon rensade i rabatten

HERRE GUD - nu snackar de om Bergman igen på TV. Jag spyyyyyyyr!

Jordbävning i Peru. 500 pers har dött - nästan estonialäge.

Snart ett år sedan det var val och mamma fick för sista gången gå till valurnorna i Vittjärvsskola och lägga sin röst på Persons pack.
Vi var tre då: jag, jarle och ma. Jag tror Jarle tänkte taktik. Jag påverkade lite.
Jag kanske borde hålla på med lobbying.
Förvandlade min digi till en pinholecamera. Själva principen går aldrig ur.

Mastodont samtal med god vän - en av de få som är kvar.
Vi undrar över ålderdomen, varför vi är fega när vi inte borde, bekväma när vi kan se alla fördelar. Varför människor skrämmer oss när vi ändå är ensamma?
Vågar man resa? Nu är man bekväm? Och hur träffar man folk? Hur engagerar man folk?

Luktar jag illa? Kräver jag för mycket? Är jag för självcentrerad?

Längtar så tillbaka till något annat. Hade inte förmåga att uppskatta det då det var. Kommer jag att längta till mitt nu med rosenskimmer på glasögonen?
Vi lyckas glömma - hela tiden.
Är vi mätta, överjästa och bortskämda? Behöver vi svält och begränsningar? Behöver jag dö eller vara nära för att något skall hända, för att jag ska förstå? Skulle jag kunna klara rikedom? Kick-behovet tar aldrig slut.

Människan är aldrig nöjd. Det är då livet - som vi tror att det handlar om - tar slut.