Photostory är ett roligt program!

Kalsongläge hela dagen. Ska arbeta senare ikväll så det är OK.
Har suttit hela dagen med ett bildspel. Det är så fruktansvärt kul och givande. Jag rekommenderar det här programmet "Photostory" - billigt är det också.
Men något annat får man inte gjort. Inte på hela dagen.
Vill vara uppe dygnet runt.
Men det går inte.
På måndag ska jag fotografera för teatern igen. Det är alltid kul och kreativt. Ibland kanske lite väl kreativt - om det är möjligt.
I helgen blir det arbete och långpromenader. Kanske ska lägga bildspelsfabriken åt sidan och göra lite jobbrelaterade saker.
Fortsätter med Seinfeld men har upptäckt att serien saggar lite i slutet av säsongerna. Är uppe på sjuan nu och gott folk - den håller inte samma höga klass som tidigare.
Det kanske fanns en anledning till varför de slutade.
Dags för tvätt igen. Varför fylls korgen så fort?

Argentina är bokad!

Nu har jag gjort något asläbbigt. Nej inte tandläkaren eller gastroskopi (ellervaddetnuheter) - jag har beställt min resa till Argentina! Yes! Jag har tryckt på ENTER och nu jävlar!
Precis när jag skulle välja mitt första-handsalternativ, visade det sig att det var redan typ slut. Så jag fick flytta resan någon dag. Men nu åker jag iväg i två veckor i november.
Va inte längre tänker folk och säger det gärna rakt ut. Nu är det ju så här att det kostar för en frilansare att lämna landet och det måste jag ha i åtanke när jag ska resa.
Jag är stolt över att ha kommit så här långt i mina förehavanden.
Wow.
Jag har aldrig varit i Sydamerika. Nu har jag bara Australien kvar åsså polerna (lär inte ske om jag får bestämma hatar snö och kyla) så har jag varit "överallt".
Det här blir spännande.

Bildspel är kul

Prövade att klä Rödluvan i Babars kavaj och det gick bra. Färgen klädde henne väl och den satt ungefär lika trångt på henne som på elefanten.
Satt uppe till halv två i går natt och filade på mitt jättesorgliga bildspel som jag har valt att kalla "Ett eget hem" - för det var ju det som mamma och pappa kämpade för.
Musiken är snott från filmen The Village och är bland det mest tårdrypande du kan hitta. Jag kommer att knäcka familjen. Det är sorgligt intill det patetiska pekoralets gräns. Jag är stolt!
Prövade Friskis Ki yoga-pass idag. Jag är inte helt överraskat stel som ett 50-tals kylskåp men i sinom tid lär jag bli i alla fall lite smidigare. Det är ju planen.
Nu väntas en träff med Micha som jag inte har sett på evigheter. Vi ska träffas på Saturnus ett fik man hängde på rejält i början av 90-talet.
Höjda priser och ny ägare fick mig att dra.

Bilden ni ser överst är en strand i Varberg men jag tycker det finns en liknelse med Romes filmaffisch.
Jaha så har man städat då. Och fixat bilder till tidningen. Dags för lunch. Hann med en promenad och hämtade mitt program. Får vänta med det ett tag. Ricki ringde precis, kanske ett litet tillfälligt jobb på G.
Känner träningsvärk i armarna efter gårdagens pass. Tunga som f-n.
Började titta på The reaping igår. Såååå jättedålig. Varför ska de göra på det här viset?
Den engelska deckarens mördare var dock superläbbig. Supercreep. Balanserade upp det hela.
Jag riktigt känner i hela kroppen hur irritationen stiger. Avskyr att sätta mig in i nya program. Och är instruktionsboken taskigt skriven... blir vansinnig! Just nu vill jag bara skrika! Noll tålamod. Kan man inte bara göra en från ax till limpa-variant utan att skryta och berätta om allt man kan göra - sen. Det är säkert en man, en jävla karl som har skrivit instruktionerna. Brukar vara det.
Blä!

Bokrelease och möten

Jag har bara varit på två bokreleasefester i hela mitt liv. Kulturmaffian i stan är nog luttrade upp till tänderna. Men det är inte jag.
Trots det eller kanske just därför har jag haft trevligt på båda tillställningarna även om de skilde sig rejält från varandra. Både låg i Kungsan by the way.
Träffade gamla arbetskamrater, det är ens rötter från förr. Förr som ligger lite längre fram i modern tid än vad 70-talet i Vittjärv gör.
Ett särskilt möte var intressant. En kille som jag träffade på Journalen för hundra år sedan. Jag skall tydligen var den som lärde honom konsten att skicka mail. Så länge sedan är det.
När jag stod i dörren för att gå, säger jag till Eva och några till:
"Nu ska jag gå hem till min katt Rödluvan."
Han säger: "Och jag ska gå hem till min fågel. Vi kanske ska för dem samman."
Genast ser jag framför mig detta scenario: katt + fågel = ett nytt Seinfeld-avsnitt.
"Men hade du inte en hel familj?" säger jag som mindes tvillingar och fru.
"Alla har lämnat mig".
Nästa Seinfeld-avsnitt. Jag började nästan skratta för det blev så abrupt att ta den informationen med ena hälen utanför dörröppningen.
Och varför fick alla andra nya visitkort av mig och inte han?
Nu ser jag framemot engelsk deckare. MåBra-bilder hanteras imorgon och då stundar en titt på nytt, härligt dataprogram.
Vi säger god natt.

Än blåser sunnan

OK. Been there, done that.
Som man brukar säga: kondition är en färskvara och i mitt kylskåp är det mögligt sedan länge. Jag klarade mig hyfsat på passet men insåg samtidigt att jag faktiskt lyckades bygga upp min kondition förra gången jag tränade. man tappar fort, tar igen fort bara man kommer igång.
Det är tur att det ligger nära min port & dusch. Underbart att slita av sig kläderna och sedan efter dusch sitta i morgonrock och äta lunch.
Har varit iväg och plåtat för MåBra så nu ska jag sätta mig så småningom med de bilderna. Platsen var Söder och det var länge sedan jag var där. Borde besöka stadsdelen emellanåt. Kan vara intressant.
Ikväll fortsätter Brottet & Straffet - engelsk deckare av Lynda de Plant (tror jag hon heter orkar inte kolla).
Ute är det verkligen svinkallt. Det gör ont i öronen. Nästa gång jag badar är det förmodligen på andra sidan Atlanten.

Friskis, kyla och post från Norge

Det är svinkallt. Långbrallor, huvtröja och fleecesockar. Sov med öppet fönster i natt. Ingen fläckt och inga ben utanför täcket. Det var på håret att jag frös. Vad har hänt? Varför detta? Jag hann inte bada klart. Var det sista badet - det i lördags? Många frågor, få svar.
Rödluvan fick frispel vid sextiden imorse och körde race med leksaker jag inte hade plockat ihop. Hon är för söt. Ren och skär kärlek och kommunikation.
Hon verkar ha lagt på sig lite, hon är väl inte med kattungar. Det funkar inte i min planering!
Brev från tante i Norge. Hon är iväg på resa fast hon inte är kry. Hm.
Photostory-programmet har kommit och jag ska hämta ut det senare i eftermiddag. Då vet jag vad jag ska pyssla med imorgon.
Är velig om jag ska hälsa på Krister eller inte. Hade velat bada (denna jävla aktivitet) i havet detta år men det verkar luta åt fel håll.
Bada för mig är inte enbart att svalka av sig eller för att det är roligt. Det är det ultimata sättet att bevista en plats.
A summerday is wasted unless you go for a swim.
Det är bara så i min värld vilket försätter varma dagar i ett dilemma: bada eller dö en smula.
Så - tittar på klockan, det börjar närma sig F & S-tid. Är lite nervo för jag är mycket otränad skall gudarna veta.
Ikväll är det bokreleasefest hos Eva N och det är jag också nervös inför. Nervös - lite obekväm. Hur ska man bete sig och en massa folk som jag inte har sett på LÄNGE kommer att vara där och vad ska JAG SÄGA?!
Åsså alla dessa frågor och så måste man ha käcka svar... etc.
Äh - det blir nog bra.

Rest of the day

Det spelar ingen roll. Pengarna ska ändå ut.
Slängde på mig kläderna och begav mig ut på stan för shopping. Alldeles försent, i provhytten, upptäckte jag att jag gick omkring i en fläckig t-shirt sådär loseraktigt som George i Seinfeld skulle göra - om han fanns. Men han finns. Heter nåt annat, just idag bär han mitt namn.
Shit the same. Hastade vidare.
Fick tag på ett par asbilliga gympaskor. Jaha tänkte jag vad är det för fel på de här och frågade en tjej. Vad ska hon säga? De är skitdåliga så vi rear ut. Nä Intersport har annonserat. Öppnar nya butiker och rear ut lite skor. Tänk - de har kostat 1000 kr nu kostar de 390 kr. Yes de tar vi!
Handlade vidare och promenerade raskt hem via Lidl och Friskis.
Ja, du läste rätt. Tänkte köra Friskis denna termin. Det och promenader. Det är ett måste och prioritet. Så nu vet du det. Chop, chop. Pengarna rullar. Vilket tjat...
Det blev ärtsoppa och banan till lunch och nu har jag plöjt lite bland bildbyråbilder samt printat ut nya visitkort.
Helt slut av allt arbete :-)
Nu slappar jag tills dess det är dags för en annan typ av jobbpass. Nån måtta får det vara.
I övrigt har hösten rullat in i hundraåttio knyck och jag blir alldeles ledsen. Jag måste ju få bada EN GÅNG TILL med min BADKOMPIS.
Jag säger bara det: KIWI!
Det är vår kod för när man skall sluta hänga på den andre när man trampar vatten.
Sånt är viktigt. Det kallas säkerhet.
Ge mig mer sol.

Cashflow, stroke och funny cats

Varje månad samma sak. Hatar att betala räkningar. Hatar när pengar lämnar min plånbok. Kan aldrig komma överens med det. Men nu är det som det är. Pengar in, pengar ut.
Fast det är alltid samma sak varje år - den här månaden är extra dyr. Fast nu ska här satsas. På mig. Vem annars?
Skulle söka upp InkaTours idag men de finns inte längre. Väntar in Marja-besked sen så bokar vi sen.
Mitt första steg på resan är att köpa accessoarer - resebok om landet dit jag ska. Redan klickat via adlibris.

Googlade igår på +blogg +sca och hamnade på sca:iters bloggsidor plus lite annat. Att jag aldrig tidigare har tänkt på att söka. Begränsad hjärna.
Tråkigt nog hittade jag info om en kille i föreningen som har nyligen drabbades av en stroke och avlidit - endast 39 år gammal! Helt otroligt! Det måste ha handlat om hans leverne ändå. Han var inte pinnsmal om man säger så men ändå - 39 år...

Busade med Rödluvan och letade howling cats på youtube. Jisses vad det blev action på henne. Hon for runt datorn i vild förtvivlan och undrade var katterna hade gömt sig. Jättekul.
Spana in "the friendly cat" http://www.youtube.com/watch?v=CsPaVEgdRsg&mode=related&search=
Plus: Har du tråkigt liv - skaffa pälsdjur.
Minus: Gillar du att städa - skaffa pälsdjur.

Imorgon börjar allvaret

Slö dag långtbortfrån stan, på en brygga utanför Järna eller nåt. Massor med moln men sol hela tiden. Märkligt hur solen åker slalom.
Braxarna slog i vattnet och salladen var jättegod och jag berättade när jag blev jagad av noshörningar i Nepal.

Inställt tåg på hemvägen och nu vet jag varför jag inte vill pendla.
Funderar på varför unga människor pratar så HÖGT. Är de bullerskadade?
På TV visar de Beck och pojkenivassen eller nåt. Sluta visa detta trams - NU!
Och vi har tyskar involverade i filmerna. Nån sorts samproduktion vilket gör att en av skådisarna är en tysk sådan. Han heter Hanns Zischler. Läppsynken på honom är visserligen något bättre än Pusilurkans (ellervadhonnuhette) på Pippis tid men det är otroligt dåligt gjort. Lyssna bara när Tyskens svenske röst pratar. Det ljudet är pålagt senare och låter mycket "närmare". Klart irri.
Låt tyskarna göra sina egan filmer och involvera inte dem i våra om inte läppsynken blir BÄTTRE!
Har precis börjat på en bok som verkar klart läs- och tänkvärd - "Vi åt aldrig lunch" av Lilian Ryd. Plötsligt tänker jag "aha" och det var ett tag sedan.
NÅGON BLOGGAR ENBART OM DICK HARRISON!
http://antikvetaren.wordpress.com/
Fast det var inte riktigt sant. Det var mest om arkeologi...

Morgontankar och kvällstankar

Det skulle vara sol idag. Det är moln. Det är ännu tidigt på dagen så. Men för att vara förberedd: badväskan är packad och klar.
Rödluvan har parkerat ned sig mellan mig och tangentbord. Katter älskar den platsen verkar det som.
Lite senare: nu kikar solen fram, väskan är packad och jag hoppas jag får någon med mig annars...
Laddar mp3 med musik. Slut 120-film så Holgan får stanna hemma. Måste handlar lite. Oframkallade rullar i kylen. Har börjat bli snål efter den digitala revolutionen. Ska se över det.
Somliga jobbar idag, jag tycker synd om dem.

Eftermiddag. Jag badade fast jag frös. Det blåste men var sol. Men i vattnet var det skönt, mätte 20,5 grader. Jag åt min pastasallad - gillar inte pastasallad, slut med det - och drack mitt kaffe. Badsällskap men alla hade bråttom. Gäster kommer på besök.
Låg och funderade på Argentina, resor, bilder.
Tittar mig i spegeln nu när jag är hemma: hur kunde jag bli solbränd när jag satt nästan i skuggan hela tiden?

Syrrans grannar har rastat i vikt. Man känner knappt igen dem. Vilken är metoden vill man fråga. Men det gör man inte.
Brorsan har köpt ny bil. Är du nöjd, frågar jag via telefon.
"Än så länge".
Fantastiskt bra han känner sig själv, den där mannen. På vissa fronter - ja.
Det är fascinerande att man både kan känna sig själv och veta exakt men också att inte ha en aaaaaning om sina skitjobbiga egenheter.
How come?
Skulle du vara kompis med dig själv - om du träffade en sån som du?
Vi skulle ha roligt - ett tag. Sen skulle jag ledsna men jag vet inte på just vad.
Frågan är väl om jag egentligen orkar veta.
Noterar att hatobjekt numero uno ger ut en ny, förmodligen skitdåligt skriven deckare. Kan hon sansa sig och framför allt sluta visa sig på omslaget? Det är töntigt!
Jag pratar om Liza fucking Marklund.

Sommaren glider...

Gick en sväng på stan men ångrade mig nästan genast. Folk knuffade i mig och köerna var sega. Skyll dig själv när du ger dig ut fredag vid lunch.
Café cooler-maskinen på en sjuelva var inte igång så jag fick slokörat gå därifrån.
Magknip.Lämnade in filmerna på Fotomax istället för att åka till Crimson på grund av magknip.
T-bana hem.
Ångade upp mig i vagnen över ett inlägg på en blogg. Jag måste svara. Sågade Anders Petersens fotknölar lite och la mig på sängen.
Knipet gick över så småningom.
Må Bra ringde. Ett snabbjobb till veckan. Har det rullat igång nu?
Har kollat Argentina-resan igen. På måndag smäller det. Då bokar jag. Väntar på ett besked från Marja/Mp/Maria.
Parisresan kan bli uppskjuten till efter jul. Helt OK.
Läste i tidningen för någon dag sedan att en sjuk jävel tvingat en tjej/flicka att utföra sex med ett djur.
Jaha, jag anar en chockvåg. Gränsen flyttas kontinuerligt. Eller så har den legat där hel tiden bara vi har varit lyckligt ovetande.

Vemod & 50-tal

Mammas granne fyller 70 år idag. Ringer för att gratta. Han har flytt komunen.

Börjar beta av gamla bilder. Har tidigare upptäckt men blir tydligare nu att bilder min bror Krister att tagit på mig när jag var liten liknar de Holga-bilder jag har plåtat i vuxen ålder.

Intressant. Men inte helt konstigt. Hans bilder har jag av naturliga skäl inte kunnat granska, för de har legat i Varberg utan insyn av mig. Men jag har däremot tittat mycket noga på bilder fotograferade under 40- och 50-talet och det är den tekniken och estetiken som tilltalar mig.

Fast det är något annat egentligen - som står över allt detta. Det är ett vemod som vilar över det hela. Oavsett tid och teknik.

Var tog allt vägen?

Utbränd av media

Jag är slut i huvudet.
Gick på en promenad, frankerade kuvert och köpte en café cooler (supergott). Gick en runda i kvarteret och tänkte att kallt, vitt vin skulle vara gott. Spetsade in mig på ett bolag än det brukliga.
Stängt för renovering.
Luften gick ur mig nu är jag hemma igen - vid fläkten.

Det är jag och Skipper i Vittjärv. Redan då började min vurm för pälsdjur.

Jag tror jag är utbränd på media. Känner mig snurrig och överhettad av allt som jag försöker ta i, bearbeta. Armarna väger bly.
Jag tror jag skiter i det här och tittar på Seinfeld i stället.

Get off my property!

Man lovade sol idag. Moln går också bra.
Störtdök över bildbyråjobb imorse. Pratade med moster i Norge, legenden Tante Ruth.
Lyssnar på E-type och tuggar i mig äpplet lika fort.
Jonagold är också bra.
Kartonger uppe på vind! Äntligen. Kanske jag ska städa nu?
Diskuterar kommande fotojobb med teatern. Skönt att nån vill ha mig. Halkade precis under George (Seinfeld) i looserpoäng.
Nån ringer och erbjuder mig en proffshemsida för en spänn. Vet ni vad jag sa? What´s the catch? Ska ni göra allt det för en spänn?!
Nej, så var det ju inte givetvis. Abonnemanget kostar 590 kr/mån ex moms. Och man knyter upp sig på ett 12 månaders-abonnemang. Sen får man ta med sig sin sida och gå. Alltså: det kostar inte en spänn det kostar 590x12=7080 kr ex moms i slutändan!
Vet du, sa jag till tjejen. Jag har en fungernade hemsida. Jag kan göra annat för 590 kr ex moms.
Det är säkert en bra deal för den som behöver det. Men va fan! Visst är det lätt att trilla dit - om man inte kan alla motfrågor. För någon fullständig information är det aldrig ta om. Som vanligt då.

En ny dag.
Har varit på skolresa till Albanien i natt. Satt i en buss med fransmän. De hade ingen känsla av att prata tyst nattetid.

Funderingar plöjer vidare. Får småpanik.
Det är fint väder ute. Skolorna har börjat. Min bästa badkompis går i skolan. Hon börjar sjuan idag.
Vill inte bada själv. Jätte, jättetråkigt.

Rödluvan välter ett pennställ och jag har garvat åt Seinfeld till frukosten imorse. Orkar inte ens gå ut med en kartong.
Ska!

Avundsjuk, jag är så avundsjuk

Jaha.
Har längtat hit - till min sida. Ska försöka sammanfatta kvällen men det går liksom inte.
Det är förändringar i luften, hos folk i närheten. Stora, tunga men spännande saker händer i deras liv.
Nåt händer i deras liv. Och då förstår ni att inget händer i mitt.
Avundsjuk. Jag är så avundsjuk.
Jodå tre individer som stod mig mycket nära har dött inom ett år - men den typen av dramatik kan jag vara utan.
Jag menar det spännande och kuliga.
Ensam.
Jag & Rödis.
Jag lägger ned att försöka formulera mig. Det blir alltid fel och någon försöker alltid komma med glada tillrop.

The Tudors är slut, har Seinfeld att trösta mig med.
Tar det slut finns alltid myspace och tusen miljoner användare.
Eller varför inte kolla in alla fotosidor...

Finns du i rymden?

Ny dag. Nya möjligheter. Nya plattityder.
Har mailat runt och vinkat till återkommande arbetskontakter. Skickade ett till Konferens Världens chefis trots att jag vet att det är vitslöst. Sedan Gunilla slutade där har jag hamnat i kylskåpet.
Det är inte personligt och non-taken.
Om du är frilansare och en redaktion byter lite folk, räcker med en, ta dig då i akt för då ryker din kontakt och möjlighet till arbete.
Och den som går då - kan man inte haka på?
Det borde vara så, det kanske är det i de flesta fall men min erfarenhet har varit dålig.
Man har:
pensionerat sig
bytt karriär
blivit utbränd
lämnat landet
börjat plugga
börjat frilansa själv
börjat plåta själv - va?
hamnat på redaktioner med fasta fotografer eller redan inarbetade kontakter
hamnat på redaktioner men snålhetsvansinne

och där har jag stått.

Det är som att börja leka med någon, att byta telefonnummer, att bli bjuden på kalas och få presenter själv. Men så en vacker dag är de bara borta. Puts väck.

Så är frilansarens tillvaro.

Jag måste utöka mitt kontaktnät. Kan inte lägga alla ägg i samma korg. Men det verkar förhålla sig så att om ett ägg krossas, värper storhönan fram ett nytt. Mängden är konstant och tror inte att antalet kunder ökar, möjligtvis mängden jobb från varje kund.
Men jag ska inte vara negativ. Har alldeles för mycket sånt runtikring mig regelbundet för att behöva hemfalla åt sånt trams.
Gör som idrottsfolket - bit ihop och FORTSÄTT träna.

Igår gick en dokumentär om Anton Corbjin. Kobra-snubben som äntligen har rakat bort smutsen under näsan, intervjuade den sävlige holländaren. Man visade bilder och det kan knäcka vem som helst som plåtar.
Men Kobrasnubben är inte en fotograf. Det märks för han frågar inte sånt som jag vill veta.
Och man får inte se hur han arbetar och vad som görs i mörkrummet egentligen.
Jag vill se kontaktkartorna - ordentligt - det är så man ser hur en fotograf jobbar.
Men man får vara tacksam för om än så så lite.
Det kanske finns på Nätet.
Om det inte finns på nätet - finns det inte.
Pröva googla på dig själv- finns du? Bara att gratulera. Annars FINNS du inte.

The Runaways & fantastiska youtube

Snabbtur till Älta för cd-leverans. Hade hoppats på bad men det blåste kallt. Husets folk hade varit på IKEA. Förnyelse ligger i luften.
På tal om luft - det är luftombyte nu. Augusti med sin klara, höga luft rullar in. I Norrbotten sker sånt tidigare i månaden.

Försökte knäcka en engelsk deckare igår - Rebus. För ovanlighetens skull tyckte jag den var dålig. Tänkte: om det här hade varit en svensk deckare hade jag skrikit rakt ut. Nu står jag ut för det är lite exotiskt/mysigt med England, engelsmän och forensic-snack. Men den var dålig. Ointressant.
Så jag somnade och vaknade till Dracula från 1979. Sov vidare men bytte kanal nånstans däremellan och vaknade av Matthew Broderick och sidekick jagade en alligatorliknande reptildjur som hade rymt på ett shoppingcentra i USA!
Sov vidare men lyckades tillslut mana fram kraft att slänga ned kuddarna från sängen och krypa till kojs- på rikt'.

Glömmer ibland bort att kolla saker på youtube (snart inträder mediamättnaden - stress!).
http://www.youtube.com/watch?v=rxH39QlRuhg
Detta är en utav 80-talets bästa låtar. Jag tror inte folk hajar just hur otroligt bra den här låten är.
Pröva cykla. Det går fort.

När jag gick i nian, tidigt 80-tal, fanns det inte så mycket musikprogram på TV. Ingen MTV, Ingen ZTV, ingen Musikbyrån, -ministeriet eller Voxtop eller vaddetnukanheta.
Musikbörsen hade väl börjat rulla på så smått. Den enda programmet värt att nämnas. That´s it.
På luciakvällen detta år visade Sveriges Television ett två (!) timmar långt musikprogram där journalisten Jan-Olov Andersson (hans första och enda framträdande i TV) presenterade musikvideos.
Jag spelade in det på Johnnys video, en av de första som fanns i alla fall i Boden. Devos "Whip it" och Kim Wildes "Kids in America" var en utav låtarna som var med. Jag kommer ihåg Jan-Olovs presentation av den senare. Det var nåt om att han tyckte det var konstigt att hon som var från England och sjöng om ungar i America, hur nu hon kan veta det!
Lite fyndigt tyckte jag då.

Bristen på musikprogram gjorde att man var trogen sina idoler, man njöt av varje ny information man kom över.
Mina stora idoler på 70-talet var The Runaways. Jag hade affischer, skivor och kassettband. Men jag hade aldrig sett dem varken live eller på TV.
En gång såg jag en TV-film som hette "Dawn och Alexander" där man använde The Runaways-låten "Cherry bomb" som filmmusik vid en sekvens.
Jag var lycklig då.
http://www.youtube.com/watch?v=pMDn6V7ZLhE

The Runaways hade som grupp, en kort karriär. Basisten Jackie Fox hoppade av och blev sedemera advokat, en rad av basister ersatte henne bl a Vicki Blue. Cherie Currie (den blonda sångerskan) satsade på solokarriär och var med i en film med Jodie Foster som hette "Foxes". Joan Jett och Lita Ford fortsatte med egna karriärer, varav Joan är den som är mest känd kanske tack vare "I love rock'n'roll"-låten som alla möjliga har gjort en cover på.
Men trots kort karriär har The Runaways lämnat efter sig ett avtryck. The Donnas är ett amerikanskt band som verkligen har tagit upp stafettpinnen.
Jämför själva: Först "School days" med The Runaways.
http://www.youtube.com/watch?v=pPQs9x3NHmQ&mode=related&search=

Sen The Donnas "Too bad about your girl"
http://www.youtube.com/watch?v=v21f3huLIzM

1987 var jag au pair i Los Angeles. En kväll tjatade jag mig till att vi, kompisarna & jag, skulle gå på en rockklubb på Sunsetstrip Boulevard, som jag hade läst om. Jag tror det var Rainbow room. Mina au pair-kompisar var inte så bevandrade i musik och allt runtikring så de fattade ju inte var man skulle gå helt enkelt.
Där, vid bardisken, tvärs över såg jag gitarristen Lita Ford från just The Runaways i egen hög person.
Wow. Hon finns! På rikt'.
Jag gick aldrig fram till henne. Hur skulle jag få henne - säkert full kanske till och med hög - att hajja just hur stort det var för mig att se henne bara finnas till. Att sitta vid en bardisk på en rockklubb i Los Angeles och tänka på hur jag & Anki mimade till deras musik i Kusåns bya stuga och hur vi bytte till oss affischer i skolans korridorer. Att äntligen få se att i alla fall en utav mina barndomsidoler fanns i den riktiga världen.
Hur skulle hon förstå det?

Och jag åkte hem.

Hon rensade i rabatten

HERRE GUD - nu snackar de om Bergman igen på TV. Jag spyyyyyyyr!

Jordbävning i Peru. 500 pers har dött - nästan estonialäge.

Snart ett år sedan det var val och mamma fick för sista gången gå till valurnorna i Vittjärvsskola och lägga sin röst på Persons pack.
Vi var tre då: jag, jarle och ma. Jag tror Jarle tänkte taktik. Jag påverkade lite.
Jag kanske borde hålla på med lobbying.
Förvandlade min digi till en pinholecamera. Själva principen går aldrig ur.

Mastodont samtal med god vän - en av de få som är kvar.
Vi undrar över ålderdomen, varför vi är fega när vi inte borde, bekväma när vi kan se alla fördelar. Varför människor skrämmer oss när vi ändå är ensamma?
Vågar man resa? Nu är man bekväm? Och hur träffar man folk? Hur engagerar man folk?

Luktar jag illa? Kräver jag för mycket? Är jag för självcentrerad?

Längtar så tillbaka till något annat. Hade inte förmåga att uppskatta det då det var. Kommer jag att längta till mitt nu med rosenskimmer på glasögonen?
Vi lyckas glömma - hela tiden.
Är vi mätta, överjästa och bortskämda? Behöver vi svält och begränsningar? Behöver jag dö eller vara nära för att något skall hända, för att jag ska förstå? Skulle jag kunna klara rikedom? Kick-behovet tar aldrig slut.

Människan är aldrig nöjd. Det är då livet - som vi tror att det handlar om - tar slut.

Vardagen består av små löjliga beslut.

Efter mycket om och men har jag nu valt att inte välja - om ni hajjar. Jag skiter i det vackra svarta, som är svårläst men lyfter fram bilder fint. Vad är blogg om inte text? och bild... kan inte undvik 'at!
Har gjort några små ändringar, förhoppningsvis till det bättre. Det som gör att jag gillar den här mallen är att det är lätt tack vare tonplattorna att hitta. Går fort, fort.

Har avbokat kvällens filmvisning i Tantolunden. Vill gärna se "Den skyddande himlen" igen men jag IDS inte på bästa förslöade manér.
Man tittar på Rödluvan och man blir ju inte pigg precis. Sover, sover... gärna där jag är.

Jättetvätten Orvar skall vikas och läggas in i redan proppfulla garderober. Blä! Aptråkigt.
Rosévin ligger på kylning.
Linns loggo är korrigerad för femtielftegången och min hemsida är uppdaterad på några fel. Skade var vänlig nog att informera mig om de tekniska fadäserna - för ett halvår sedan! Nu är även Gribolainen-bloggen länkad där.
Kan jag få fler läsare, tack!

Googlade på Argentina-resor igår. Billigaste verkar ligga på 8200 kr. Nu måste jag få fingrarna ur...
När kommer arvet?

Diverse kläder från mamma - jättefräscha och fina - är nytvättade och ihopvikta. En vän har flaggat för intresse. Jag hoppas hon kan ha dem för ma var så petit att håller man upp tröjan undrar man vilken unge det handlar om.
Fågelunge.

Plöjde snabbt längs Sveavägen, svor åt flanerande italienare och slängde mig in på Classe för fler dvd-skivor och etiketter. Jag tänker inte sitta med loggo, hemsida och sånt hela helgen. Jag vill leka!
Eller ännu hellre - bada.
Bästa badkompisen är på basketläger och ute blåser det kallt. Ungefär så.

Sist men inte minst - min myspace-sida suger. Ser förjävlig ut men orkar inte pula runt även där. Jag drunknar i rymden - snart! Fast det är himlarns kul.

Tvättdag. Henry VIII-förmiddag. Mys. Ändrar utseende på bloggen igen, vill se vad som funkar bäst. Återkommer.

Vad tråkig jag är. Återgick till det gamla utseendet. Det finns mallar och när man väljer en, utesluter man vissa andra val som fanns i den andra mallen om ni hajjar...

Pust.

Har bytt utseende på min blogg och vill ha kommentarer om detta. Eller snarare kritik. Och nu - kaffe.
Blev det inte lite för rörigt? Svårläst? För mörkt? Starka kontraster?

Ma & Träsket

Började lite försiktigt packa upp mina förhatliga kartonger. Stannade nånstans mitt i och suckade djupt - var sjutton ska allt få plats?

Hittade i en utav lådorna en bok som handlar om Vattenfall - "Strömkarlen". Där finns en bild på pappa och nån utav brorsorna. Kollade vem som hade plåtat. Lennart Nilsson, han som är världskänd för att bland annat har fotograferat embryon (kan man säga så - låter som en skräckfilm).

Småkul. Lennart Nilsson har fotograferat pappa!

Har fått två mail. Bävar för att jag måste ta itu med innehållet. Bara titta på resor till Argentina tröttar ut mig. Passar jag mig inte blir det ingen resa. Skulle inte bli förvånad.
Inte ett dugg.

Har städat i köket för att rörmockaren skulle komma.

Han kommer inte.

Det blev städat i alla fall.

Norgebilderna är äntligen klara.

Bara en sån sak.

Henry och brudarna

Ojojojojojoj!

Ny serie. Är inne på tredje avsnittet. Bra, mycket bra men inte lika nervigt som "Rome". Kan delvis bero på att man inte har så många sidohistorier som vävs in i den historiska delen.

Man får krupp på snygga kläder.

Got to go!

Fashion - beep, beep

Ann-Sofie Back är en svensk kläddesigner baserad i London som har vunnit Guldknappen, ett prestigefyllt (säger man) pris som Damernas Värld delar ut.
Alldeles nyss visades en TV-dokumentär om henne och hennes kläder.
Jag är förbryllad.
Vi bortser från att jag personligen tyckte att kläderna var asfula - jackan på bilden är en utav de snyggare plaggen.
Ann-Sofie själv tittade ned i bordet, luggen täckte hennes ögon och hon mumlade fram sina svar. Knepig minst sagt.
Hade hon varit musiker hade hon spelat electronica, petat i en 70-tals synt på morgon-TV och sjungit med pipig röst. Lite arty artificiellt.
Så söder.
Kan heller inte bestämma mig om hon hade en fräsch syn på kläder (mer som konst) eller om hon var askonstruerad och smart.
Hon säger sig hellre jobba med färger hon inte gillar, annars ledsnar hon så fort. Eller nåt.
Uh?
Nåt jag däremot håller med och tror hon har rätt i är följande:
Mode är en lögn. Du gömmer dig bakom kläder, inte som tidningarna och media försöker tuta i dig att du är personlig i den stil du väljer.
Mode säger ingenting om dig själv, snarare om hur du skulle vilja uppfattas.
Så rätt, så rätt.

I övrigt är jag så less på att Sofi Fahrman och andra självutnämnda gurus talar om för oss med darr på rösten vad som är OK eller inte.
Så ängsligt, så ängsligt.
Fast det har jag sagt tidigare.

Giganterna i fotovärlden

Mitt tidigare inlägg om skitnödiga fotografer.
Gluttar numera dagligen på Micke Bergs blogg och mycket riktigt - där sitter han vid frukostbordet med Christer Strömholm, tillsynes helt nakna. Vad var det jag sa?
http://mickebergphoto.blogspot.com/2007/08/det-verkar-hnda-ngot-inom-svensk.html

Bör kanske tillägga att min bedömning är strikt ytlig eftersom jag varken känner den ena eller den andre. Men visst är det Klubben för Inbördes, eller?
Män och deras hemliga klubbar. Jag orkar verkligen inte delta i denna lovsjungning.
Avundsjuk?
Mätt.

Jum-Jum - var tog du vägen?

Idag är det exakt ett år sedan Jum-Jum dog. Ganska precis nu var hon död, vid den tiden alltså.

Långt innan dess, när jag pratade med folk och hörde deras berättelser om när deras katter (eller hundar) hade dött, blivit sjuka och/eller sprungit bort, funderade jag hur hemskt det skulle vara om det hände mig och mina katter.

OM. När snarare, för dör gör vi ju alla. Katter har inte så långa liv och det är mer regel än undantag att vi överlever våra kära vänner.

Jag tänkte med vilken fattning de berättade sina historier. Ju mer tiden lider desto mindre darr blir det på rösten när deras namn skall uttalas.

Först är det omöjligt.

Jum-Jum hamnade i skuggan av Gribo, när han tassade in på scenen. Trevligt med sällskap tänkte hon säkert men min plats då?

För de som träffade dem båda blev Gribo alltid en favorit. Han var majestätisk, kramig och inställsam.Hon var mer självständig, egensinnig och krävande på många sätt. Gossig men inte lika gossig. Kommunikativ men nästan enbart med mig. Det var egentligen bara i Vittjärv hon blommade fullt ut.

I Vittjärv kom hon och gick som hon själv ville. Men ropade jag på henne, dök hon i regel alltid upp - som en hund.

Vi gick på promenader i skogen - som en hund.
Vi sprang omkring på en åker; jag gick före och Jum-Jum väntande, jag vände mig om och sa: "kom då, ja, kom då" och hon sprang som en pil förbi för att jag skulle promenera/springa ikapp. Zick-zack. Hela åkern ned till ån.

En gång tog jag och mamma bilen långt upp i skogen för att slänga kvistar och sånt skräp. Då följde hon med i baksätet. Hon hoppade ur bilen medan vi tömde och när vi var klara hoppade hon i bilen igen.

Som en hund.

På natten trampade hon tacksamhetstramp (klassisk mjölktramp) på min arm och buffade som bara katter kan mot kinden.

Hon älskade Vittjärv.

Ibland följde hon med mamma på toaletten. När mamma satt på stolen, fick hon massera katten med foten.

En favoritsyssla vi hade var att med pincett plocka bort vita, tjocka hårstrån ur hennes päls. Det var en meditativ syssla för mig, en slags grooming som hon underkastades sig.

Hon låg i min favoritfåtölj som sommartid stod på verandan, och jag satt på knä nedanför djupt försjunken i detta eviga plockande.
Hon låg stilla och sov.

Hemma i stan blev hon dock instängd. Det tog några år tills vi hade mutat in korridoren. Där kunde hon ligga i flera timmar, ibland tillsammans med Gribo, hälsa på grannar och posttjejen och andra besökare.

Ibland ville hon promenera på runt i huset. Vi gick i det andra trapphuset och besökte varje våning från femman ned till oss. Ibland lät jag henne gå själv. Och en gång glömde jag bort henne i 1,5 timme!

Jag blev utskälld på kattspråk kan man säga. Och nästa dag gjorde jag tyvärr om misstaget.

Hon gick in till grannarna också. Favoriter var Eivor & Alf men smet också in under sängen hos allergiska Sven.

Jum-Jum försvann i trapphuset en gång. Jag sprang runt och letade. Ropade: "Jum-Jum!" och hörde ett svagt "mjau" som om hon hade blivit likt en Edgar Allan Poe-historia inmurad i väggen.

Jag hittade henne på fyran.

Vi åkte regelbundet till Älta som en sorts Vittjärv-light. Även där kunde hon följa med på promenad.

Särskilt när vi gick och badade i Sandasjön.

Men hon ledsnade först av alla och vandrade ensam hem genom skogen.

Jag hade planerat att lämna henne över natten, hemma hos Bulleribock för jag skulle och jobba på kvällen.

Nästa morgon när jag kom uppför backen, redo för nästa dags bad, kom hon hungrig och majuig springande ut från ett annat bostadsområde.

Men vad är det här? Hon hade varit ute under natten, inte kommit hem alls.

Efter en portion tonfisk gick vi iväg till Sandasjön igen och Jum-Jum följde med.

Likt dagen innan ledsnade hon och traskade hem i förväg.

Men när vi kom hem efter badet var katten inte hemma. Nåt sa mig att hon hade gått vilse. Så vi gick tillbaka in i skogen, ropade, hörde ett ynkligt mjau och hittade henne paralyserad under en gran!

Hon hade återigen tagit fel stig, den mot Hämplingevägen, (jag har nämligen själv gjort samma misstag) och gått vilse.

Sedan dess vägrade hon gå på promenad i den delen av skogen.

Som med alla andra djur finns det massor med poänglösa berättelser som bara husse eller matte uppskattar till fullo.

Det är som när småbarnsföräldrar flashar bilder på sina småglin framför fejan på en och berättar om nåt tokigt som ungen har gjort.

Jag har svårt för sånt trots att jag gör det själv med mina pälsdjur.

Vad man önskar är att alla skulle få möjligheten att borra in näsan i varm, torr och godluktande päls, att känna värmen och tilliten från sin vän och se hur mycket kärlek som rinner över deras simmiga ögon.

Ingen terapi i världen kan överklassa den från en katt.

Så när ens katt dör - dör också den möjligheten.

Onödigt att säga - jag saknar henne.

På Andra Sidan

Det var som en garderob som stod på en allmän plats. I skuggorna, bland träden kunde man skymta människor, ett rum, aktivitet.
Om man ropade och vinkade på ett särskilt sätt, öppnades en passage så man kunde komma över på den andra sidan. Någon tog tag i armarna och lyfte över en. Jag hade gjort det en gång tidigare och visste att det fungerade.
Men nu var det trögare. Hade de bytt kod?
Jag stod på en klippavsats inte högt ovanför marken och Sam Taylor-figuren i serien "Life on mars" (egentligen heter han John Simm) drog och slet i mina armar.
Jag var på andra sidan, bland de döda. Kände inte igen en enda, varken djur eller människor.
Alla som var där höll på med egen aktivitet. En del läste, någon påtade i trädgården, en annan avlutade bord. Hittade ett som jag ville ha men de var alla bokade av någon annan.
"Ska hon stanna?" mumlade någon.
"Jag tror hon är på prövotid" sa en annan.
Tittade mig runt och letade någon från förra besöket men det var nästan bara nya ansikten.
Det var som att vara på ett event (medeltidsfest i föreningen jag var med i) och upptäcka att alla roliga människor var någon annanstans. Kvar var frimärksamlarna. De urtråkiga och torra.
Knäcktarna - var tog de vägen?
"Var är alla?" frågade jag till sist.
"De har gått vidare."
"Till vaddå?"
Jag gick till fönstret och tittade ut. Det var mörkt och det enda jag såg var min egen skugga.
Jag vill hem, tänkte jag. Jag känner ingen här.
Jag vände mig mot garderoben (fast nu var det vid ett annat fönster) och hur jag än kämpade lyckades jag inte nå fram. En kraft kastade mig tillbaka. Jag försökte några gånger. Är jag med i en sekt? Vad betyder det här? Ska jag stanna?
Vid ett bord satt en person jag kände, Carina min opitker från Boden och syrrans barndomskompis.
"Är du död eller på besök? Var du död förra gången jag var här?"
Hon var på besök, osäker om hon skulle stanna.
Jag gick ut i trädgården. Nån kvinna satt på en bänk och borstade pälsen på några får.
Det var fint väder och hela landskapet såg tecknat ut. En annan kvinna satte sig på en moped och körde iväg. Hon skulle ge mig viktig information men glömde bort eller brydde sig inte.
Jag vandrade runt i huset och letade folk att samtala med, att kolla om det här var något verkligt, vettigt, nåt jag skulle göra.
Alla satt i olika biografsalar och tittade på film. Hela dagarna.
Det kändes vansinnigt tråkigt men framförallt indoktrinerande. Vad tittade man på? Och varför?
I ett samlingsrum fanns en TV. Nyheterna stod på. En man från Andra Sidan blev intervjuad. En speakerröst berättade medan man visade en karta över området, att han och den grupp han företrädde bodde på en gård några mil utanför Oslo.
Oj, det är en sekt. En grupp i den verkliga världen. Ingen Andra Sidan, passage genom en garderob.
Jag måste härifrån!

Sovmorgon. Världens vackraste ord. På golvet ligger Helena nedbäddad under täcke på madrass och Rödluvan hoppar emellan.
Vi moar oss innan det är dags att ta itu med alla kuddar som ska ovanpå överkastet. Sen kan man frukosta på sig.
Travar lite på stan. Segheten går aldrig ur. Frozen yoghurt i Gallerian och jag undrar hur man gör sånt. Smakar som glass.
Helena åker hem, så och jag.
Ramlar ihop framför Smallville, ett program jag aldrig har sett. En evighetsserie om Superman modell highschool/collage.
Collagefilmer får en att längta till skolkorridorer.
Jag hade en fantastiskt rolig gymnasietid.
Det blir inte roligare.
Funderar fortfarande på att ändra utseende på min blogg.

Hela framkallningsvärlden har förändrats sedan kulturama-tiden. Kameradoktorn och Dox i konkurs, priserna för vanlig framkallning av film har gått upp ordentligt (tar min tilflykt till Crimson i värsta fall) och alla prislistor är gigantiskt långa på grund av alla nya digitala variablar.
Undrar hur de hanterar den digitala fotografin på ett ställe som Kulturama?
Jag är glad att jag har fått stå i ettt mörkt rum och lärt mig grunden. Jag tror på att man har ett annat förhållningssätt till vad man håller på med om man hanterar den analoga fotografin.
Jag kan ha fel men jag tror inte det.
Gammamodig perhaps men jag är i alla fall inte gubbsjuk!

Tiden tickar iväg. Sneglar på klockan. Det är dags för kvällspasset snart och det är helt OK fast jag hade hellre - som vanligt - hasat hemmabland dammråttor och kartonger.
Vill bada, plåta och sova. Och orka hantera alla bilder. When, I say when?

Drömmer svagt om Gotland. Se ovan. Kan man få in det i agendan som just nu inte är överfull med arbete bara trötthet.

En suverän dag i Erstavik

Har precis tittat färdigt på en skräckis från 1981. Den har inte åldrats med värdighet, om vi säger så. "Dead and buried". Helena fick nog och vill inte titta vidare på "The reaping" så nu klämmer hon en Wallace and Gromit" istället. Och jag väntar på att glassen ska tina en aning. Föredrar gräddglass egentligen men tycker att det kan bli lite kvalmigt så jag har inget emot "vattnigare" glass. Ensam i Sverige?

På axlarna svider det sedan dagens utflykt till Erstavik. Polens flagga.
Tog saltsjöbanan till Erstavik (stationens namn) och gick genom skogen; en backig och kurvig stig. Förra året cyklade vi från Älta till badet genom skogen men från andra hållet.
Nu åker vi kollektivt.
Vi hoppade runt på klippor och busade i vattnet. Fikade och plåtade Holga-bilder.
Var ska jag lämna in dem nu när Kameradoktorna har kånkat? Team? Har jag kvar mitt konto där månntro?

Erstavik är fantastiskt tycker jag. Stockholm är full av såna stället. Många känner man inte ens till.
För den som vet om nåt lämpligt badställe i Östertälje-Södertälje, tala om det för mig. Har en kompis som är på jakt efter en badstrand/klippor som inte skrikande barnfamiljer känner till.
Ersättning utlovas.

Skitnödiga fotografer i 50+ som gillar Lundell

Ingarö har bytts ut mot Erstavik. Mackor är gjorda, ska bara koka kaffe, invänta gäst och byta om. Alles klar.

Studsar runt på nätet och kollar andra fotografers bilder. Jag vet inte om jag borde. Blir både inspirerad och nedtryckt på samma gång.

Märkligt.

Blir återigen påmind om en sak jag noterade för flera år sedan: manliga fotografer i en viss ålder kör samma stil - fotografiskt och åsiktsmässigt. Det verkar vara något tvångsaktigt sexuellt gubbsjukt över dem. Ulf Lundell i kubik. Oftast är de fan av Uffe. Kanske till och med kompisar.
Kanske är det Christer Strömholms utflykt bland transvestiter och prostituerade i Paris som har satt agendan.
Filmens värld har Ingmar Bergman som måttstock.
Fotot har Christer Strömholm.
Kan man någonsin komma förbi dem?
Det är nåt uniformsmäsigt över det hela. Bocka av följande: leicakamera, sv/v, naket - ibland sig själv, grovkornigt, suddigt, folk från samhällets utkant, man och vips så har du alldeles rätta förutsättningar att bli betraktad som En Riktig Fotograf. Du är då med i klubben.
Det är ett särskilt språk, lika förutsägbart som vilket annat mode som helst runt Stureplan.
Tro inte för ett ögonblick att de här männen (i regel) är befriade från pålagor utifrån. De vill gärna få dig att tro detta men gör inte det misstaget.

Svart spets och knallröda accenter

Idag har jag varit på stan och shoppat med min syster. Vi har också ätit buffé på Sahara. Jag tycker det är gott och jag åt alldeles för mycket. Jag tror syrran tyckte det var OK men inget mer. Det blir hon i och för sig sällan när det gäller mat. Lite picky, kan man säga. Det är ingen fara med det. Man är van. Nu har hon i alla fall prövat det.

Fukten fortsätter och jag blir alldeles matt av det hela. När jag kom hem sov jag återigen två timmar! Vad är det med mig? Orkar ingenting.
Lyckades kravla mig upp till Lidl innan kvällspasset.
Imorgon ska jag på utflykt med Helena och då måste man ha mat/fika med sig.
Vi ska åka buss till Ingarö och bada i havet!
Det är flera år sedan vi var där - 2002 eller 2003. Då åkte vi ett helt gäng med Annikas minibuss. Det var ungar och hovar vill jag minnas och jag glömde min Holgakamera hemma och missade vad jag vill kalla århundradets holgabild.
Tyvärr kommer jag aldrig att få den som jag såg det då: Fyra ungar med hov, bland gigantisk vass i motljus... Ojojojojojojoj!
Jag har inte glömt det.
Det var så mycket barndom men också filmiskt, amerikanskt technicolor.
Jajaja.

Temat för shoppingen var svart.
Det finns en mycket bra och billig inrednings/presentaffär på Gamla Brogatan som heter In & Finn. Billigt, billigt.
Bland annat har de tylltyg i svart, färdiga längder på 3 meter (1,5 m bredd) som man kan göra roliga saker med. Pris: 39:-
Jättefina lyktor med svart spets på:19 kr eller 15 kr, beroende på vilken sort.
Om ni går på Drottninggatan, mot Tegnérlunden till finns en annan affär med helt annat stuk som heter Årstiden. Dö inte när ni går in - jag hyperventilerar jämt och är redo att döda för mer utrymme så i alla fall ett rum kan gå i den här stilen. Tänker inte säga vilken - gå dit och kolla.
Inredning börjar bli detta decenniums porr.

Ökenhetta, arktiskyla och djungelfukt - vad väljer du?

Denna fukt...
Jag står snart inte ut. Den går genom väggarna och in under huden. Jag får nästan panik.
Hur klarade du Florida? Befogad fråga.
I Florida är man van detta konstanta väder och man har byggt efter det. Det är AC typ överallt: shoppingcentrum (malls), bio, bilar och hus. Och det var i sådana byggnader jag befann mig. Märkligt nog var man mycket inomhus kanske just på grund av fukten och vädret. Ingen torr värme med andra ord.
De värsta ställen jag kan tänka mig är öken, arktiskyla och djungelfukt.
I djungeln skulle jag få ren och skär panik. Inte en öppen ytan någonstans och denna fukt och äckliga djur.
Drömde i natt att nåt konstigt djur hade krypit in under min hud.
Usch!
Nu ska jag bege mig ut på stan och shoppa. Vi får se vad det slutar med.

"Det var lördag igen och där satt jag och deppa´ jag tyckte alltid var så meningslöst..."

Ett känt citat:
"I want to ask you a bunch of questions and I want them answered immediately. Who is your daddy and what does he do".
- Jag förstår inte det där, säger Helena och trampar vatten.
- Det är ett Arnold-citat", svarar jag och trampar vatten.
Vi badar.
Hon tittar sig runt omkring.
"Vilken jävla Arnold?"
http://www.ebaumsworld.com/audio/play/1284/

Jättebuffé/knytis på Kullen hos Family Two - och jag ska jobba.
Rosévin, ezme och proteiner. Gott!
Syrran pratar otippat om Rosa bussarna och framtida resor, Magnus lär sig elgitarr och igenkännbara riff via Internet. Bastian stryker sig under bordet, känner pälsen mot mina ben.

På tunnelbanan långt senare. Funderar på varför tjejer i allmänhet har så lite kläder på sig. En tjej som sitter i "båset" diagonal från mig har så kort kjol att från den vinkeln jag sitter kan man kika rakt in under kjolen.
Okej. Det här är inte min favoritsysselsättning att glo under kjolen på folk men jag insåg att kan jag se, kan andra också det.
Riktiga perversa typer.

Hemma på min gata, ute på Sveavägen var det proppat med folk och 50-tals bilar. Ja just det. Den årliga biluppvisarkvällen är just ikväll. Eller i går, lördag.
På trottoaren raglade en kille i svart skinnväst. Klart ofräsch - på alla sätt och vis.
Nu imorse vid tio tiden var gatan tom men spår efter gårkvällens sopor var kvar.
Nu mitt på dagen vid tolv var allt borta men sopkorgarna är som vanligt överfulla.
Det är väl ett annat bolag som tömmer sånt.
Entreprenad - avskyr ordet - eller konsekvensen av ordet. Det blir gärna så när komunen lägger ut viktiga poster på entreprenad som snöskottning - det är att be om problemas. Och de kommer.

Klickar på Arnoldcitat, skrattar, dricker kaffe och mumsar i mig en lunchmacka innan nästa arbetspass.
Vad gör du?

Å en bra fotograf vid namn Micke Berg bloggar, på samma ställe som jag. Hittade honom när jag googlade om stackars Kameradoktorn.
Jag blev inspirerad som faan! Kul.
Kolla du med om du har lust.
http://mickebergphoto.blogspot.com/

Anton Corbjin, Lith och Photoshop

Min termometer står på 21 grader men det måste vara fel! Det är så jävla fuktigt ute. Till och med pengarna är blöta.

Sitter inne, två centimeter från fläkten, flämtar.

Diskuterade en särskild fototeknik med en kompis tidigare idag. Kallas för Lith. Egentligen kommer jag inte alls ihåg hur man gjorde. Känner bara till det rent teoretiskt (men inte längre), det blev aldrig av att slaska med framkallaren på Kulturama. Så många andra projekt...För dem som inte vet vad det handlar om ska jag presentera det hela genom att visa några exempel plåtade av en mycket känd fotograf vid namn Anton Corbijn.

Man kan inte prata rockfotografi utan att nämna Corbijn. Han är liksom herre på täppan och ingen kommer förbi honom. Han har plåtat typ ALLA värda namnet bl a husguru/fotograf till Depeche Mode och U2.

Om du kommer ihåg omslaget till "The Joshua Tree" så då vet du.

Han har en särskild stil, han Anton. Jag gillar honom skarpt.

Många artister har anlitat honom. Några svenska exempel är mysiga Sophie Zelmani, äckliga Ulf Lundell och nu senast urusla Per Gessle. Lite sent påtänkt. Alla har liksom give it a go. Men grabben från Halmstad är ju inte känd för att förnya sig.

I alla fall. Om vi tar det här med Lithframkallning: man ska laboera en hel del i mörkrummet, överexponera, avbryta framkallningsprocessen i ett visst läge, för att sedan tona bilden till en viss nyans. Det är halvsvårt att kontrollera och det blir mer effekt ju äldre vätskorna blir tills det tar stopp. De flesta förknippar Lith med en lätt brungul nyans (sepia-aktigt) och hög kontrast.

Allt det här går ju att göra digitalt nuförtiden. Även om det verkligen inte blir samma sak, vad än Rikard säger. Fördelen är uppenbar: Man behöver inte andas in konstiga ångor eller få fläckar på kläderna. Man kan få sittfläsk och musarm men annars så slipper man mörkrummets fasor.

Ändå... Ändå kan jag längta och uppskatta mer den negativa filmens hantverkarkaraktär. Jag är fascinerad av ett visst mått av att inte veta och att behöva lära sig materialet för att sedan styra - till en viss grad - men också släppa kontrollen. Att bjuda in det oförutsägbara, det jag vill kalla för konstnärligt. Det outtänkta.

Ta Holga t ex. Visst - jag kan ta en digitalbild, mixtra i photoshop till en Holgabild men likt förbannat är det en digitalbild som är mixtrad med. Ingen äkta Holga. Det är en plastblomma. Perfekt sådan. Med blick från ett vant öga och du kan se skillnaden.

Fler bilder. Varken av mig eller Corbjin.http://flickr.com/photos/shift_/sets/72057594081485451/

Jag testade idag att göra två bilder à la Corbjin, à la Lith. Så här blev resultaten.

Det måste vara mer "sprucket" och högre kontrast för att få den rätta karaktären. Ganska OK men det är inte äkta...

Skriv en bok - jobba gratis!

Idag ska jag hämta de förhatliga kartongerna. När det är över kan jag verkligen pusta ut.
Fel igen. När jag är klar med Norge-bilderna kan jag VERKLIGEN pusta ut. Är så less norska fjordar nu.
Ute regnar det om vartannat. Helt ok enligt mig.
Min kran som har runnit och droppat i en veckas tid verkar ha gett med sig nu. Ringer till hantverkarbrorsor för att kolla rimligheten i det hela men ingen svarar.
Fläkt och kaffe.
Calle Schulman gjorde en fetblunder i rutan i morse. Man pratade om turism och om någon av panelen skulle våga turista i Irak. Calle S säger nåt om extremturism och hänvisar till Göran Kropp.
Ridå!
Han är död, vilket Karspersen påpekar och Calles S får ödmjukast krypa till korset.
Hihi!

En kompis släpper i dagarna sin första bok. En journalist har intervjuat henne och har sålt den vidare till ytterligare en tidning. Har jag tur gäller det även mig och bilderna jag tog. Det absurda i historien är att min kompis förmodligen är den som kommer att tjäna minst på sitt alster men är den som har lagt ned mest arbetstid!
Jag föreslog att hon skulle skriva en deckare i stället. De säljer ju bra.

Att vara författare skänker en tyngd åt visitkortet men det ger inte stora summor i börsen. Timlönen är väl sämst av alla yrken.
De flesta författare kombinerar sitt arbete med andra aspekter på sin skrivarådra: krönikor, föredragshållare, redaktörer, paneldebattörer och så vidare.
Konstnär är fint och fritt men det är porträtt i tidningar som ger dig ekonomisk rörelseförmåga.
Balans är väl att föredra.

Om vi bortser från min vän, som kan skriva, har ett budskap och är fyndig, verkar det vara lätt att kalla sig författare nuförtiden. Var och varannan journalist får chansen att ge ut böcker ur den självupplevda aspekten.
När de skaffar barn kan de inte vara mammalediga utan att krafsa ihop aha-upplevelser mellan disk och välling. När de åker på resa med den nya toddlern skall även det dokumenteras: "Så åker du med barn".
Artiklarna har stigit ut från redaktionerna och tagit sig in i bokvärlden.
Inget fel med det. Kanske. Jag bara noterar.
Så om jag vore en känd journalist, en med tyngd och massa viktiga kompisar i branschen skulle min aktuella boktitel gå i stil med: "Så tömmer du ett hus - nedmontera din barndom med stil".
Sedan skulle jag definitivt få mina ointressanta vardagsbetraktelser utgivna på Bonniers med pompa och ståt. Titel: "Intresseklubben noterar".
En reportagebok om Vattenfall och människorna runtikring med titel: "Spökstäderna utmed Luleälv" (usch så trist!) "Vattenfallet" kort och gott. Eller "Människor vid (i) Vattenfallet".
Andra böcker: "Skaffa katt.nu" - inför kattköpet. Ett kapitel handlar om att ta sig igenom säkerhetskontrollen på Arlanda med minimal stress.
"Leva utan katt" - om sorgearbete. Uppföljaren heter "Leva utan päls" - innefattar även hundar.
Aktivitetsbok för rastlösa själar. Titel "Rastlösa själar - överlev här & nu". Tips på gratisnöjen och hur man lägger upp dagen på ett ultimat sätt.
"Den tyska hippien" är en annan bok där du hittar balans mellan att toppstyra din vardag men ha plats för avkoppling och spontanitet.
Jaja. Kaffet är slut...

Oj, 10 augusti. Idag fyller han år. Benjamin.

Åskan som aldrig rullade in

Gjorde ett ärende för att delvis känna efter vad det egentligen är för väder därute.
Tyckte det kändes kvaft i lägenheten men trodde att jag bara hade drabbats av en allmän jagvillut-ångest. Tänkte dessutom inte göra om samma misstag som igår: gå på långpromenad i fukt.
Det är molnigt, kvavt, tempen står på 23 men det känns som 33. Jättefuktigt helt enkelt. Inne på ICA var det superkallt (frös) och ute kom en liten skur men det gjorde varken till eller ifrån. När jag steg ut från ICA (kallt) på gatan (varmt) kändes det plötsligt som Florida. Jag fick Florida-vibbar.
Så är det där. Svalt/kallt inomhus och en vägg av fukt ute.
Undrar om alla har råd med AC därborta...
Det behövs en riktig rensa luften-skur idag. Åska - välkommen men innan 17.00.
Men ingen åska kom.

Har precis kommit hem från träff med Evor. Slängde mig i duschen - igen. Klibbigare väder får man leta efter. Tjat, tjat.
Vi i alla fall till Mälarpaviljongen, som ligger vid vattnet nedanför Norr Mälarstrand vid Rålis. Jätte, jättemysigt, med nybyggd brygga och allt. Så exotiskt och kontinentalt, om ni fattar.
Gå dit. Höga priser dock. Men en kaffe har man alltid råd med.

Panoramic

Börjar sakteliga plöja genom min skörd av bilder från denna sommar. Igår fastnade jag dock i panoramaträsket. Sånt kan ta tid men är en utmaning att få ihop bilderna snyggt i photoshop.

Den här tre bilderna är tagna i Norge i somras.

Den ena är utsikten från en färja, den andra från kyrkogården där bland annat min mormor ligger begravd och den tredje är tagen tolv på natten, på väg från en utflykt. Sagolik dimma.

Den fjärde och sista bilden är utsikten från min brors tomt. Han menar på att han har det bästa läget. Böjd att hålla med honom i alla fall när det gäller utsikt.

Och för alla er som undrar: vattnet ni ser är VittjärvsTRÄSKET. Så här ser ett norrländskt träsk ut, inte Louisiana swamps.

Garbo, värme och Brenda

Ny ikon avhandlas i morgon-TV: Greta Garbo. Alltså - kan någon vara vänlig och berätta för mig hur det kommer sig att denna kvinna alltid hamnar på listor över världens främsta skådespelerskor?
Jag vill veta och lära, för jag kanske har missat nåt. Jag har missat massor med information i mitt liv så jag har säkert missat detta också!
Berätta.

Värmeböljan fortsätter främst i Norrbotten. Älvsby-borna slår sig för bröstet och kan återigen säga att de är varmast i Sverige. Brukar vara Älvsbyn och Må(l)illa i Småland.
Bör tilläggas att det är svinkallt i Älvsbyn på vintern.
När det gäller temperatur är allt en tävling. Därför är det viktigt med termometer i badvattnet. Man måste veta. Hela tiden. Jag måste veta.
Annars fortsätter jag med mitt pyssel, bränna dvd-skivor och städa i dator.
Har bäddat rent i sängen, så man har nåt att se framemot.
Avslutade säsong tre av Seinfeld igår.
Beroende.
Borde klicka vidare i min resekoll men det verkar så tjorvigt minst sagt. Annat var det på min tid när man såg en annons i DN och RINGDE. Man kanske ska testa det istället.
Internet har tjorvat till det också.

Det blev ingen deckare igår, den hade utgått. Istället visade de en förskräckligt dålig katastroffilm med Shannen Doherty (Brenda från Bevvan) i en biroll. Men tackochhallå!
Jag stirrade tomt på TV-rutan tills dess telefonen ringde, totalt oförmögen att göra något vettigare av min tid.
Badet i Sandan sög musten ur mig.
Vi ska se om jag lyckas åstadkomma något idag som går till historien.

Några timmar senare stiger jag ur duschen och tänker: lämnade jag kranen på i köket? Det spöregnar ute och jag är väl den enda i Stockholm som välkomnar lite mysväder. Precis vad jag ville ha idag.
En stund senare är det över. Tänkte jag skulle vara lite nyttig idag. Börja mitt nyttiga liv.
Häromdagen köpte jag nya "walking"-skor som det heter. Idag tänkte jag inviga dem.
Har precis kommit hem från min första tur. Kanske var det fel dag att börja på.
Ute såg det halvmulet ut och efter skyfallet tidigare idag tänkte jag att det kanske var lite "kyligt".
Stiger ut på trottoaren och möts av Florida-fukt. Shit! Jag kanske ska stanna hemma... Bortförklaringar.
Så jag började traska en runda vid Hagas utkant.
Vilken felbedömning. Det var verkligen FUKTIGT och VARMT. Dessutom: skoskav.
Den sista biten bet jag ihop och trippade fram längs Roslagsgatan.
Dusch nr 2. Får göra mina ärenden sedan.
Men jag känner mig NYTTIG. Det är huvudsaken.

Allsång - my ass

På Aftonbladets hemsida snackas det om publikbortfall på Allsången. Men det ser knökfullt ut som vanligt.
Anledningen som uppges är svagt startfält. Jag måste säga att komma dragandes med Robert Broberg 2007 känns - gäsp helt enkelt.
OK, karln var kul på 80-talet och han har ju skrivit några sånger om vatten, båtar och Stockholm så det är ju klart att han ska vara med.
Inte ens Gustafsson var kul.
Åsså pompmösa Körberg. Urk.
Och Anders Lundins prator är ju så töntiga. Ridå! Och det ska vara final och allt. FINAL?! Obegripligt. Har Sveriges artistkår åkt till Bulgarien?
Nanne är ju pålitlig och kör ett poppuri av sina enda tre hits men snälla tjejen - ge upp hårförlängningen. Det är stenute!
Noterar att Johanna i kören är borta i kväll. Semester? Sjuk? Gett upp? Kul att höra körinslagen men på finalkvällen?
Allsången går fetbort på min agenda.

Såg i min hiss ett anslag att det ska vara en liten gårdsfest som styrelsen ska anordna. Funderar på att gå för att smöra mig till en tvåa men så såg jag att allsång skulle ingå som en programpunkt. Sjunger gärna men inte så här.
Hallå!
Jag sitter inte och gafflar gamla Taubevisor på min egen bakgård. Nån måtta får det vara! Dammsuger hellre trapphuset.

Helena levererade ny info idag. På Grönan har man tagit bort klassikern Pariserhjulet.
Vafalls på min ära! Helgerån. Sinnebilden av ett nöjesfält är radiobilar, pariserhjul, spökhuset, lustiga huset och bergodalbana. Siluetten är förstörd liksom. Och jag som planerade holgabilder på Grönan till veckan.
Skulle ha gjort det förra året.
Kids, skjut inte upp det ni kan bocka av igår.
Om en kvart börjar en deckare. Äntligen är smöret över.

En sommardag utan bad är värdelös!

Igår kväll drog Ricki förbi och hämtade mig för ett kvällsbad.

"Nu ska vi åka till Pölen!"

Det är ju knappast Mälaren han pratar om, tänkte jag.

Det blev en biltur till Ekerö och en hemlig badplats. Det jag kan säga är att "pölen" ligger en hundra meter från Mälaren och är ett fyllt typ kalkbrott.

Fantastiskt varmt. 25-26 grader skulle jag tippa.

Förutom en till "pöl" vars namn jag har glömt, åkte vi vidare till ett stenbrott i Stenhamra. (Obs! inte mina bilder)

Det är här man har spelat in bland annat Bröderna Lejonhjärta, Ronja rövardotter, Pippi på rymmen, Sökarna med flera.

Man kan till och med fiska här. De har planterat in regnbåge.

Häftigt!

Idag har jag besökt Älta och Sandasjön. Star(r) surrar om en ande i vattnet så jag antar att det är honom/henne jag har träffat på.

Det var så skönt att bada.

För oss som för statistik kan jag meddela att temperaturen ligger på 22 grader just denna dag.

På bussen lyckades jag sätta mig bredvid en mycket blond tjej med en liten chihuahua-liknande vovve i knät. Den rara flickan visade sig vara från Boden. Av alla ställen.

Men ingen jag kände till.

Jag var mest fascinerad över hennes silikonläppar. Jag har nämligen aldrig sätt ett par på nära håll.

Jag är glad över mitt synfel. Det jag såg och uppfattade var groteskt, tyvärr. Synd på en sådan rar ärta i övrigt.

Flickan Från Boden (nu hemmahörande i stan) berättade lite om hunden. Rasen är från Tjeckien och direktimporterad. (Vilket smärre bök för en vovve).

I alla fall. Hon berättade om en träff som hon hade varit på för andra vadnuhundenheter-ägare. Men väl där blev hon chockad.

Hundarna var aggressiva, ouppfostrade, någon kissade i väskan och en annan på hennes ben! Ingen bad om ursäkt.

Hon sprang chockad därifrån.

Det här är också en ras som behöver mycket motion tydligen men det har många ägare missat. Så de bär omkring på sina små hundsmycken tills dess krabaterna har försvagade muskelmassor och inte kan gå!

Jag tar mig för pannan och vill skrika: Släpp en bomb - nu!

Det är verkligen jättefint väder ute.
Slutade vänta och slängde mig ut i ärenden: stadium (skor) och Classe (dvd-skivor) då jag upptäckte hur matt jag var. Två ärenden och jag är golvad. Ville bara hem.
Köpte en café cooler på sjuelva och snabbade mig hem.
Jag borde ha grundat med vatten innan jag drog.
Alkisar och knarkare måste ju må extra dåligt då de antagligen slarvar med vätska (rätt sorts) också.
Men det var inte bara vätskebrist.
Jag kände mig tom och övergiven och orkeslös. Ville egentligen sitta i skuggan i mysig fåtölj eller flyta i vatten nånstans.
Alltid detta vatten. Så viktigt.
Jag är matt, in i märgen trött. Armarna väger ton. Känns som trögflytande sirap.
Vad har jag gjort? Juli tog musten ur mig.
Så klockan är halv två och jag sitter i min grotta igen.
Ska hämta min fläkt och hälla upp vatten och fortsätta med pridebilderna.

Håller på med ett slavgöra: bränner bilder och råfiler från hårddisken så jag får mer plats. Det skär lite i hjärtat att radera filer men vad ska man göra? Jag kan ju knappast köpa externa hårddiskar i all evighet?

Vi chansar.

Det är säkrare med vanliga, hederliga negativ men så opraktiskt på många andra sätt.

Det är liksom inte lika viktigt det som är jobb. Jobb är jobb som fyller buken med bröd. Så länge de endast är viktiga brödjobb, så blir min prioritering följande.

Jag ska erkänna att jag faktiskt håller på att drunkna i bilder: allt som ska sorteras, kommer ständigt nya och så alla gamla historiska saker jag har tagit rätt på från Huset.

Ojojojoj. Höll på glömma allt som jag fick med mig från Krister. Skannat visserligen men gissa dammkloning...

Fick just tag på Rikard och vi ska åka och bada efter hans jobb!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tjoho! En badkompis - med bil dessutom! Vänta nu - Ricki är lite seg... Det blir när det blir. Under tiden fortsätter jag att bränna nu när jag har fått upp farten.

På radion spelar de min favorit "Knock on wood". Hade hoppats på att få höra den i paraden i lördags. Fast det ska vara originalet! Inget nytt trams. Singeln från 1979 finns i tryggt förvar på min vind.

Vad ballt det hade varit om hon hade stått på ett flak med sin fantastiska Las Vegas-kostym tillsammans med Army of Lovers (skulle inte hända).

Jag dööör bara av tanken.

Årets första Långholmen-bad

Igår var en perfekt dag.
Sammanstrålade med Seamaire, köpte pastasallad på ett italiensk litet fik och badade på Långholmen. Själva badstranden var mer än full så vi hittade en liten avskild vik bland klipporna.
Båtar gled förbi. Segelbåtar, små båtar, skoterbåtar och en riktig lyxig sak som såg ut att komma någonannanstans ifrån.
Det är helande för själen att bada. De som inte badar har inte fattat det. Hur helande det är. Vattnet gör dessutom under för hy och hår. Det blir så mjukt och soft.
Rekommenderas.
Tillochmed indiepoppare från söder verkade glädjas åt vattnet.

Funderar på hur jag ska arrangera dagens aktiviteter så det blir lika mysigt.
Alla verkar jobba dock. Eller bor så långt bort att det tar halva dagen i anspråk.
Slängde ut två krokar till Tina men har inte fått något svar.
Känner inte för att göra sånt här själv.
Älta är ett alternativ fast då imorgon.
Det finns saker att göra hemmavid fast jag har heller inte lust med det.
Fan, hamnar i transithallen igen där man bara väntar och tittar på avgångsdisplayen.

I väntan på

Kranen rinner (jätteirri) och jag väntar på sällskap.

Det har tagit mig flera timmar, frukost och slötitt på Gifta på låtsas att komma igång. Det är en mysig film. Men dumt av mig att titta på den för tjejen i filmen har en ultramysig lägenhet med a greenroom, ett växthus som är ett rum med kupoltak. Fat chance att hon skulle ha råd med det.

På morgonTV talas det om resor. Man sknackar om resor för en fyra barnsfamilj för 70-80 000 kr! Är det verkligen så dyrt?
Man tar sig för pannan.

Prideparaden var gay (kul - för oss som kan engelska)

Min uttänkta utkiksplats för Pride-paraden var tydligen inte hemlig. En stor klase hängde där i princip redan när vi gick in på Akkurat för en lunch, jag och Seamaire.

Men vi hittade en plats längst fram eller vi trängde oss lite. Ingen sa nåt så... Man lär sig snabbt. Jag vet att ord som folkfest är uttjatat för vad betyder det egentligen? Man använder det lite slarvigt tycker jag. Fast nu är det befogat.

När jag stod där vi trottoarkanten utanför Akkurat med kameran i högsta hugg (missade vissa inslag) och försökte sammanfatta det hela stod det klart en sak: alla var inkluderade. Ingen ålder, kön, läggning eller härkomst betydde nåt.
Patetisk fundering? Men det var det som gick genom huvudet. Det var inte en gayparad möjligtvis gay med betydelsen glad, snarare än homosexuell. Jag tänkte: om det var en sån här stämning på krogen skulle jag vara ute jämt!
Bannade mig själv för att jag tagit på mig ett extra arbetspass för jag ville så gärna haka på till festen i Tantolunden.
Verkar otvunget och bara kul. Plymer och glamour.

När jag vaknade imorse kände jag mig som jag hade passerat genom en köttkvarn. Det gjorde ont i hela kroppen och jag ville inte röra på mig. Är det så uttröttande att stå några timmar och titta på en parad?
Det är nog inte bara jag som är oförmögen till aktivitet.
Ett helt tåg med folk vaknar svettiga, bakfulla och utschasade okapabla att omfamna första sommardagen på länge.
Nu är festen över.
Kan vi behålla känslan ett tag till?
Om det bara inte vore så långt till Långholmen?

Vi kan väl höras nästa vecka eller nåt?

Vårt sätt att umgås med varandra har förändrats radikalt sedan mobilen trädde in i våra vardagsliv.
Jag kommer ihåg då man bestämde en dejt någon dag innan det skulle till att ske. Man bestämde i regel aktivitet, plats och tid, skrev in det i almanackan sedan var det lite skrivet i sten.
Sjukdom kunde röja planen. Eller invasion av någon främmande makt.
Idag är det helt annorlunda.
Eventuellt bestämmer man dag men som oftas slänger man ur sig vi hörs nämare nästa vecka.
Jaha. Veckan kommer och man ska komma ihåg alla vi hörs nästa vecka. Det faller bort ur minnet, tro mig.
Ok. Man lyckas boka en dag säg onsdag. Jippi så långt i planeringen. Men när, var och vad?
Om det skall man höras närmare inpå. Gärna timmen innen.
Jag har varit med om gånger då jag har varit på väg till platsen för att möta en kompis och in i det sista skall man höras på mobil.
Inte sällan, tackochlov inte ofta har det blivit inställt.
Jaha.
Och vad händer? Vi är påverkbara, vi människor. Överlevnadinstinken är ställd på anpassning så man klampar ju omkring i det där jävla träsket själv. Vill inte men gör nog ändå.
Man lär sig snabbt spelreglerna om man inte kämpar emot av moraliska, nostalgiska och vanemässiga skäl.
Den här sjukan gör att man in i det sista kan man känna efter vill jag, vill jag inte, vill jag träffa just henne/honom? Eller inte?
Möjligheten till avbokning är större och utan ekonomisk eller skamlig pålaga.
Det är så enkelt.

Förr väntade jag. Blev jag satt på pausknappen så väntade jag. Nu är jag lite luttrad. När någon säger att de ska hjälpa, tror jag dem inte. Inte på djupet. Jag försöker alltid ha en back up-plan. Ibland lobbar jag direkt på den och avbokar hjälpen innan de hinner falla till föga.
Jag utsätter aldrig mig själv för det här om jag kan styra själv. Det är helt enkelt inte bussigt mot mig.

Men en sak som jag inte har lyckats få kontroll över det är väntan. Att använda väntan till något produktivt.
När någon säger lite diffust att jag kommer förbi vill jag gärna, lite tyskt kan tyckas, veta på ett ungefär. Och får jag ett ungefär vill jag också att det efterhålls.
Är det för mycket att begära av människor?
Jag väntar fortfarande, av lojalitet och uppfostran.
Men det kommer en dag då jag ger upp även det. Låter du mig vänta för länge så finns jag helt enkelt inte på plats när det passar dig.
Låter det själviskt - ja det är det!

Pride, Bergman (igen) och tvätt

En gång för många år sedan råkade jag och Peter vara på stan när Prideparaden masade sig fram förbi Kungsan.
Sedan dess har jag inte sett den mer än glimtar från tv.
Idag tänkte jag och Seamaire sålla oss till massorna för att titta på spektaklet höll jag på att skriva men lite åt det hållet är det väl.
Färgsprakande i alla fall så jag tar med mig kameran och känner mig som en proper turist i Christiania.
För några år sedan var det någon som yppade var bästa betraktelseplatsen finns så det är dit vi ska med picnic-filt kaffe & sånt.
Pöbeln är ju inne självaste city.

På morgon-TV fortsätter man denna uttröttande hyllning till Mästaren. Ok, ok. Karln' var väl bra då men han gjorde inga BRA filmer. Eller hur? Ingen Brokeback mountain-kraft ommansägerså.
Räcker där.
Det är fiiiiint att gilla Bergman. Precis som det var fiiiiiiint att gilla Eva Dahlgren 1987-1993.
Nöjesguiden firar 25 års jubileum med ett specialnummer, lite blandat från åren som har gått och det var bättre förr.
Om man säger så.
Och jag är jävig. För jag har svårt att hajja dagens deal. Det är nåt ogreppbart snobbigt över nutiden, Stockholm och alla tyckare. Nåt blassé och ocharmigt. Man jobbar hårt på att upprätthålla den fasaden.
Skitnödigt för att citera Kulturamas rektor. Det var hans omdöme om Annika Rixon Karlssons konst.
Jag håller med.

Tvättar så här på förmiddagen innan Pride. Lyckas möla ned ett jävla överkast från Indiska som missfärgar alla handdukar.
Jag vet. Men den bara slank ned och nu ser allt ut som blårbärochmjölk.
Gott föresten men ofräscht på tyg.

Rödluvan fortsätter att häcka under takåsarna. Låter som ett mindre bomb när hon tar sats och ska hoppa upp till position. Tror alltid att dataskärmen ligger i bitar på golvet.
Men hon kan hon.

Dusch, kalsonger och en kopp kaffe till

Intentionen för dagen är att ta hand om min gigantiska tvätthög men tvättmedlet är slut...
Tappade lusten totalt. Väntar ett dygn till. Duschade istället och redde ut trasslet till hår.
Klippte mig i Boden och känner mig inte längre som Hurley.
Framgång.
Har lyckats sätta upp två draperier av tre.
Också det framgång.
Hurra för gardinspiral. Vet ungdomar att sånt finns?
Ute verkar det vara pissväder så jag puttrar väl på härhemma. Ganska skönt det med.
Funderar på att måla om min byrå men det kommer inte att ske den närmsta tiden.
Egentligen vill jag dricka vin och skratta till Seinfeld.
Jag har ingen intention för dagen.
I luften finns MP och Claudio, i varsitt plan. Det tar jättelång tid att flyga till Argentina. Börjar bli bekväm.
Betraktade en jättekarta över Indien häromdagen. Jaipur, Dharamsala, Goa, Kovalam. Kathmandu. Tänkte att jag aldrig skulle våga idag. Tänkte tänk om jag blir sjuk. Tänkte aldrig den tanken när jag begav mig ut den gången. Blindtarmsinflamation och amöba var liksom inte på tapeten.
Man har blivit gammal.
Sannerligen. Behövs inget årtal för att befräfta det.
Annars hoppas jag att EvaN får sommarprata någon gång i framtiden. Maken till underhållande människa får man leta efter.
Storyteller. Jag önskade att jag var utrustad med samma talang tillsammans med de jag eventuellt besitter själv.
Vilket kap, säg!
Sista funderingen: varför lyckas man inte skriva brev i samma stil som blogg eller krönika?
Svar: