Paus.
Det här med att ringa på jobb... Ni anar inte hur uttröttande det är. Alla ni som blir eftersökta, privat eller i arbetslivet - ni anar inte hur mycket energi och självaktning ni sparar.
Det här sliter så mycket så jag vet inte var jag ska vägen.
Få svarar på telefonen och när de gör det är det alltid med ett artigt "nej tack".
Är det konstigt att man hellre vill kura ihop sig, klappa katt och lyssna på schlagers.
Jag fortsätter.
Det är ju ändå kvinnodagen. Nån annan lär ju aldrig göra jobbet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stå på dig!
Du har så mycket "killer" i dig.
Och, du gör ett bra jobb!
Säger jag som har läst dig så länge att jag skäms för att jag aldrig har lämnat avtryck här.
Från en av "Brudarna"...
/Marie
Oj! Det var dagens gulligaste eller nej vänta nu seklets snällaste kommentar! Helt plötsligt känner jag mig som JLo, lite längre, lite snyggare och lite mera framgångsrik. Jag firar med en kaffekopp!
/Inger
Skicka en kommentar