Mellan sömn & vaka hörde jag Rödluvan kräkas i hallen. "Det tar jag upp sen", tänkte jag och sov vidare.
När jag sedan vaknade torkade jag upp det men missade de facto att hon hade också kräkts direkt ned bland torrisarna. Nu är det så att det nästan ser likadant ut. så det var inte så underligt att jag missade.
Hela morgonen pep den stackars katten, utan att jag fattade. Inte ville hon knapra på nedkräkta torrisar. Det tog mig tre timmar att inse problemet.
Ja, det kallas för språkförbistringar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar