Spanar in några andra bloggare som jag känner. De skriver inte varje dag. Ibland går det en hel vecka eller nåt och inget indikerar att de är på resande fot.
En blogg skall uppdateras regelbundet. Annars tappar man läsare. Om man har haft några att tappa.
Själv börjar jag piggna till efter feber och magsjuka. En sorts 24-timmars. Ute är den 17 grader. Man vill ut i vårsolen men ska jag ut, går jag till ICA och köper Proviva.
Lars Norén är på TV. Han har skrivit en bok, dagboksanteckningar på 2000 sidor. Vad tror vi om det?
Vet ni att Bill Murray är den ende skådisen i Hollywood som inte har någon agent?
Han är cool.
"Måndag hela veckan" är en bra film. "Lost in translation" också.
Borde fixa bilder men orkar inte riktigt.
Det är söndag.
Imorgon ska jag ringa kirurgen och fråga om min remiss. Var den tog vägen. Typ.

Till en relativt ny kontakt berättade jag för en tid sedan om två kamrater, Eva och Maria, som jag upplever vara nyfikna och totalt fokuserade på den som sitter framför dem. De råkar vara journalister också och deras nyfikenhet slutar inte med deadline. Det spiller liksom av sig på privatlivet.
They can'thelp it.
Denna nya kontakt säger att hon själv inte är intresserad av att ställa följdfrågor utanför sin arbetsroll.
Trodde henne inte. Det lät icke trovärt på nåt sätt. Jag skrattade bort det. Men efter en tids bekantskap märkte jag att precis så var det. Jag kunde berätta något personligt men inte privat utan någon som helst tillstymmelse till följdfrågor. Av bara farten besvarade jag dem själv. Kändes som när jag visade pärm på tidningen Darling. Men riktigt så illa var det inte. På Darling upptäckte jag det omedelbums. Här gick det betydligt längre tid.
När misstanken parade sig med informationen som jag tidigare fått, kollade jag in fenomenet extra noga. La ut några krokar.
Och vad ska man säga?
Det kanske är ärligt. Jag är verkligen inte den intressantaste människan varken på jorden, i Stockholm eller på min gata. Men det blev liksom lite... tja, pinsamt eller olustigt på nåt sätt.
Om ni tycker att jag är en otroligt surrig och sjävcentrerad individ kan jag upplysa om att jag verkligen intervjuade henne. Gjorde en Eva/Maria ända ut.
Detta var inget spel från min sida utan av ren allmän nyfikenhet.
Min ambition var aldrig att bli bästa vänner. Tänk om hon trodde det?
Nevermind.