En person som jag känner men inte längre umgås med, bloggar. Varken kul eller särskilt ofta men idag upptäckte jag på mycket länge en annan ton, den gamla tonen, i hennes inlägg. Det var roligt att se!
Tänk om man skulle bara göra färdigt här, med kaffe, tvätt och dusch och sedan gå ut på stan. Släntra lite, köpa en ny deckare och titta på folk och undra vad som får dem att trippa vidare i tillvaron.
Jobbar helg så det är bara att passa på.
Lyssande med ett halvt öra på vad som pratades om i Nöjespanelen på TV. Ett gäng artister ska släppa en skiva med psalmer. Ungefär så. Jaha. Känns inte riktigt fräscht, har väl gjorts innan, eller?
Hur som helst - i panelen sitter Gringo-chefreddisen och säger nåt om (vet inte om han raljerar eller om han menar det) att man likväl kunde göra en skiva med buddhistiska hymner eller nåt. Varför måste det alltid vara kristet?
Jo, det kan man undra. Men är det förvånande?
Vad är det som gör den politiskt korrekta medie-medelklassen så förvånad och ibland upprörda över detta?
Vi har ett kristet arv och innan dess hedendom med fornnordisk mytologi. Vi ser spår i tillvaron från båda, ibland parallellt, ibland sammanfogat.
Och ja, idag har folk olika sorters religiösa förtecken allt från de mer etablerade religionerna till naturreligioner och nypåhittade saker som Wicca.
Men varför låtsas som de har samma rotsystem i vårt land?
Förändringar av det här slaget är hjul som snurrar långsamt. Ibland alldeles för långsamt men som språkförändringar är det ingen vits med att de kommer dikterade uppifrån, vare sig från mediehåll eller nåt annat.
Märk väl - Gringo är en tidning som i alla fall tidigare försökt pådyvla slanguttryck. Språk förändras med människor inte framför.
Det kanske gäller personlig tro.