Expert på Hornsgatan hade mitt batterigrepp så jag vevade iväg imorse och gick hela vägen tillbaka.
Nu äntligen är det komplett! Och väskan är nästan lite för liten.
Aldrig blev man riktigt glad...
På vägen hem - fantastiskt väder. Folk har tinat fram och på gräsmattan skiner blommorna blåa och gula.
Jag vet inte om det var Fleetwood Macs fel, att jag transporterades till 1987, eller om det var Hornsgatspuckeln, där det ligger lite gallerier och fotobegagnat, eller om de är så att när man promenerar har man tid att fundera, glo lite på folk och låtas sig associeras men jag blev bara ledsen. Över rubbet. Mamma, pappa, hus, katter, jobb, kompisar, resor, livet, minnen.
Fick bara en känsla att det är lika bra att hålla tyst om sina tankar för de låter så fåniga när man uttalar dem högt och det ser så konstigt ut på papper.
Fick bara en känsla att det är lika bra att put on a brave face för det är så vi alla vill att alla andra ska göra.
Face/on.
Face/off.
Men det var bara en tanke.
Blev plötsligt hungrig men trött på matlagningen. Gick till panini för att köpa en caesarsallad.
Kommer hem och upptäcker att salladen består mest av... sallad.
Skriker rakt ut och blir riktigt sur.
För 75 spänn förväntar man sig nåt annat!
Som sagt - kolhydrater är billig mat. Grönsaker kostar visst skjortan.
Blä!
Nåja. Jag går inte dit igen.

Snart fyller man ett till vidrigt år.
Linns sambo Erics farmor fyller 100 år på lördag - hatten av - och skulle det vara sant för min del väntar 58 år till av knepigheter och överraskningar och status quo.
Fast Mona Seilitz dog i en ålder av sextiofem så vem vet?
Jag tonade håret igår.
Det blev snyggt. Gråa hårstrån är därmed dolda.
Sparade lite pengar.
Det behövs när batterigrepp kostar... 1700 kr!