Med eller utan Gud - det är roligare att skratta

Tittar på såpan The Tudors. För indeed det är vad det är. Politiskt maktspel och kärlek. Vad är nytt under solen?
Jag är ingen historiker och faktastinn människa trots att det är nåt jag hade velat vara. Om jag ska gå efter filmen och det jag vet sedan tidigare, jobbade Henry som faaaaan för att få lady Anne Boleyn.
Och när hon föder fram en flicka gudbevars säger hon "förlåt" och han blir sur och raggar upp nån av hovdamerna.
Det är ju bara söner som räknas och varför har man alltid skuldbelagt kvinnorna om leveransen uteblir?
Så småningom blir hon utan huvud.
OK vi snackar 1500-tal men inte desto mindre akutellt än i dag.
Vi här i väst lever ett liv som vi gärna vill tro är akutellt för alla över hela globen. Snarare är det 1500-talets idéer som lever vidare. Både religiöst och sexuellt.
Genade över parken nedanför Observatorielunden idag. Ett gäng mätta snorungar på skateboard glider runt och jag tänker hur priviligerade är inte det där barnet: mobil, skate, snygga kläder och morsan fixar käk. Behöver inte jobba, behöver inte tigga. Vad är normalt egentligen? Hans liv eller de som har det taskigt?
Det är inte så att jag lider heller.
Tänkte glo på "10 000 bc" sen. Totalt ickekorrekt film men det ger kanske lite perspektiv på värme, mat och skydd. Om inte annat så för en stund.
Eller som Cathrine of Aragon säger i filmen att om hon fick välja mellan att vara extremt lycklig eller extremt olycklig skulle hon välja det senare för endast då skulle hon vara nära Gud.
Jag hajjar vad hon menar. Hon KÄNNER nåt då.
Men JAG hade valt annorlunda. Så kul är det inte att gråta. Med eller utan Gud.