Lanzarote

Måndag 21 april
Man har blivit en rookie på resor. Vaknar för tidigt, skjuter sig själv upp från sängen som en kanonkula, är på plats på T-centralen långt före utsatt tid. Att resa tidigt på morgonen kostar på. Jag är inte den som srpinger i sista sekund. Face it – springer inte i onödan.
Madris flygplats. Goda baguetter och jättegott kaffe.
Klockan är två och flyget går tjugo i sex. Men snart så… värme.
Jag la ned krånglet kring blixten igår. När det väl föll på plats. Det var nog sms:et från Johan som gjorde susen.
Man krånglar till det för sig. Ibland ska man verkligen inte tänka. Go på gut feeling. Det brukar leda en rätt. Inte de gångerna man tänker att” Ted Bundy verkar vara en hyvens grabb, jag hjälper honom” åsså hamnar man i skåpbil som tillhör en seriemördare. Det hade jag ingen aaaaaning om.
Men för det mesta är gut feeling att lita på.
Man kan alltid förbereda sig och lämna ett visst utrymme för improvisation. Är inte riktigt lagd åt det hållet, gärna tyskt men jag har tack vare fotograferingen fått lära mig att improvisera. Jobba med det som finns.
Kommer som en överraskning för somliga.
Ny bok är köpt inför resan, ”Pappersväggar” av John Ajvide Lindqvist. Mycket bra. Kommer inte att räcka långt.
Nu går batteriet snart! Jämarns!
Tisdag den 22 april
På plats.
Det är varmt men inte för varmt. Tjugofem-tjugosju grader. Blåser varmt så man fattar inte hur hett det är.
Vi har egentligen inte gjort nåt vettigt. Det börjar inte förrän imorgon. På grund av missförstånd, inte vårt fel, trodde alla att vi skulle komma imorgon så arbetet börjar inte förrän då.
Så vi glassar bara.
Men än så länge är jag i ofas och små skitsaker händer hela tiden. Jag som brukar ha koll.
Det började med att hårmoussen inte höll trycket i flygplanet så den sprängdes ut och kletade ned halva väskan.
Holgakameran var kladdig av geggan, min vita bh totalt marinerad och så vidare.
Jag hade inte förstått värmen så jag hade inte med mig någon skyddsfaktor, ja, jag har bränt mig för jag smörjde in mig för sent.
Fattade heller inte riktigt att vi skulle hinna med sol & bad, så särskilt mycket kläder har jag inte och inga fina heller. I matsalen ”kräver” de klänning och jag är utan!
Ska bli intressant att se om jag blir insläppt. Vilket sen visade sig inte vara några problem. En vanlig lunchaktig restaurang, vilka tror de att de är?
Utan mousse och hårborste (glömde den med) hur tror ni jag ser ut? Som en röd jättegris med svintohår.
Osnyggt.
Så vi gick iväg efter frukosten på långpromenad och jag plåtade asdåliga bilder. Riktig stinkvarning. Nånstans mitt i flipprar jag med någon knapp och råkar ställa om storlekskvaliten på bilderna. Trodde att jag hade kommit åt den och skulle ratta tillbaka men rattade fel. Suck!
Väl hemma flera timmar senare och efter poolbad och havsbad (ja, fantastiskt skönt) upptäckte jag problemet.
Åtgärdat. Nu, inga fler.
Jo, tog med mig för lite euro också men det finns bankomater.
Efter middagen gick vi ned till stranden och rekade fotoplats. Jag fick förväntad förvirrning runt krocken mellan önskemål och real life och inget går som jag vill just nu.
Ofas.
Det är när jag prövar nåt nytt. Har läst mig till det hela men vet inte hur man kör bilen i praktiken.
Man ska pröva nytt hela tiden och lära sig.
Jag vill kunna allt på en gång och nu. Accepterar inga fadäser men gör dem jsut nu regelbundet.
Dessutom ser jag ut som en gris. Skär.
Onsdag 23 april
Efter frukost – Johannas första danslektion. Hon såg koncentrerad ut. Nästan sammanbiten. Tobias och Helena är vana instruktörer. Det här har de gjort förr om man säger så.
Det där typiska ”vänd dig mot kameran” funkade inte just nu. Det får vi ta sen. Nu är J alldeles för fokuserad på att få ihop dansstegen.
Lite om stället.
Jag trodde det var ute att sola på folio men såna bastmattor finns det att köpa otroligt nog. Själv bränner jag mig bara jag skriver ”sol” men lyckades som sagt var glömma bort den detaljen innan jag for.
Här är det grill som gäller. Pensionärer från Tyskland verkar vara värst.
Nog bjuder Lanzarote i sig en del att göra (nja) men det är ju inte därför vi är här. Visst, vi hade kunnat ägna dagarna att härja runt ön men sånt, om inte annat, kostar pengar och ork.
Själv känner jag väl att jag inte kan riktigt pusta ut förrän strandbilden är tagen. Och den är viktig. Vilket gör mig om än mer nervös.
Det är många variablar som måste stämma. Om vi bortser från den rena tekniken vill jag att det ska stämma med folks miner. Stämningen i bilden är det viktigaste.
Reportage är svårt. Svårare än somliga tror.
Idag har jag i alla fall badat med min froggeye och plåtat lite. Tjuvtagit under vattnet. Har absolut ingen aaaaaaaning om vad det blir.
Egentligen är jag djupt less mitt sätt att fotografera. Otroligt less. Vad ska man göra?
Torsdag 24 april
Jodå. Strandbilden gick alldeles utmärkt. Visst är det lite svårt att fösa ihop en hel grupp som dessutom skall dansa utan musik. Man ger direktiv men ändå… spelar ingen roll om man med lite humor kan ta sig igenom det hela.
Allt flöt på och inga fadäser.
Nu på förmiddagen, har jag gått igenom bilderna vilket är superbra. Slipper göra grovarbetet hemma.
Ikväll blir en till dansträning åsså festen efteråt. Ska plåta lite då också. Inte för repet men för att. Nu en liten promenad och sen ett dopp i havet. Tror jag.