Har precis kommit hem. Gick från Skanstull och hem trots vädret. Stampade på en lös platta på gatan så att vattnet inunder stänkte upp. Blev blöt som på film. Det är det närmaste film som mitt liv blir.
Nu vill katten leka. Det är bäst att lyda. Återkommer. Hon hoppar, sprätter upp i luften med noll ansats.
Nu ligger hon utpumpad på skrivbordet och hindrar mig från inskanning.
Det är så mycket jag vill göra. Och jag vet var jag ska börja. Där är jag nu.
Har insett, förstått, kännt ett längre tag att jag saknar en viss typ av bilder, som jag gjorde förr, i min värld. Jag är en musiker som har börjat spela i dansband. Jo, jag har tjänat pengar men along the way har jag i alla fall lite, tappat bort mig själv. Jag har blivit professionell, lyssnat till vad andra vill ha och anpassat mig.
Jag minns när kunden bara var jag. Men det betalar ju som bekant ingen lunch.
Nu står jag här och nästan inte vet vad jag vill, mer konkret. Vill inte bara en sak, det finns miljoner känns det som. Och hela tiden detta sneglande på vad andra gör.
Leif hade rätt. Jag tar in massor, tittar mig nyfiketet omkring men det finns en prislapp på det också.
Precis som alla andra vill jag ha, ha, ha om inte annat möjligheter och en plattform som öppnar fler dörrar. Jo, jag försöker välja efter en strategi. Men det syns i bilderna (vilket stör i alla fall mig), syns att man har planerat för mycket, att man har dökoll. Det tas inga risker.
Men så tycker jag att det är lite för mig. Det finns inget utrymme för risker, vill jag tro, eller har jag märkt fram tills nu. Get away with murder är inget devis som passar på mig.
Jag skulle aldrig get away med att att (om han nu levde) sätta en kaninhuva (huvudet från en kanindräkt) på min pappa, placera honom på en gräsmatta framför en en häck/berså/grön bakgrund och kalla det för konst. Det går bara om man har gått konstfack. En sorts godkändstämpel.
Det är så här i konstvärlden.
I världen överhuvudtaget. Varför tror ni Alex Schulman får härja fritt? Han är ju polare med de rätta människorna. Särskild begåvad är han då inte!
Det sagt en dag för gnäll fast i dag är ingen dag för gnäll. Vill bara påpeka det mest uppenbara. Annars dricker jag alldeles för mycket kaffe, lyssnar på soundtrack till filmen "Juno" och organiserar i mina ringlistor. Ja, de kommer i pluralis!
Vill bara säga hur oändligt glad jag är för att jag äntligen fick tag på "Olycksfågeln"! Såg tre avsnitt igår varav del två höll på kosta mig min hälsa. Jag höll nämligen på att skratta ihjäl mig! Det är synd att SVT inte tjatade "Olycksfågeln" så som man gjorde med "Pang i bygget" - det är nämligen (nästan) lika bra!