Haren sitter på skaren

Städa är inte kul. Jag brukar klaga när det är dags, jag som alla andra.
Fast.
Ibland är det skönt. Att gå omkring i meditiativ dvala, lyssna på musik, inte behöva stressa fram städningen. Att först plocka bort, torka av, damma och vattna blommorna för att sedan gå in i nästa fas: själva rengöringen. Det är OK att städa sin egen skit så att säga men att röja efter andra...
Har läst flera krönikor, hört folk säga att: "Jag och min man bråkar mindre nu när vi har subventionerad hemhjälp!"
För de flesta bråk handlar ju i regel om två saker: pengar och hemmet.
Men de som har kommit till tals i krönikor är ofta mediefolk som jag antar ha ganska bra löner. Jag är fundersam varför det krävdes en subventionering innan de skaffade hemhjälp? De hade kunnat rädda relationen tidigare om det nu hängde på vem som höll i skurtrasan.
Vad var det som hindrade dem tidigare? Undrar bara i mitt stilla sinne...
Och hur räddar städerskan sin relation?
Nu när jag har gått omkring och städat (får besök i afton så det måste ser respektabelt ut trots han är bara 15 år och inte vanligtvis bryr sig så mycket) har jag tittat på papper, läst en del, sorterat, dammat av asken med mina föräldrars guldringar, slängt en murgröna av IKEA-kvalitet - den tog sig aldrig. Visslat lite, klappat katt (mer hår) och diskat. Man går igenom sig själv lite.
När städning är trevligt.
Sommarplaner fortsätter att diskuteras. För exilare med familj i olika landsdelar kan sommaren bli splittrad och upphuggen. Mamma brukade säga: man kan inte få i påse och i säck. Jag replikerade: jo, om man planerar.
Men det är inte alltid det funkar heller. Man är i händerna delvis på andras beslut, när får man semester, när är folk hemma, när kan man komma, när kan man åka, vad har man råd med.
Tänker på dem som bor i hus. Denna eviga stress över blommor som skall vattnas, gräsmatta som skall klippas och så posten. Och numer en ständig ångest att någon skall bryta sig in och länsa huset på plattTV och datorer.
Egentligen borde gotlänningarna betala för att man bor i deras hus under sommaren! Man ser ju till att inget blir stulet!
Boendet på Gotland är verkligen snordyrt. De stolta öborna kan verkligen ta betalt. Men så är det ju poppis också.
Det jag undrar över var de själva tar vägen under högsäsongen. I vilken holk kryper de in medan Stockholmarna huserar i lägenheten deras?

***

Fick ett gulligt brev idag som kan gå under benämningen försoning. I brevet fanns ett urklipp (sicken tur) på min egen lilla signaturmedoldi "Du vet väl om att du är värdefull".

Det är nu man kan fälla den uttjatade flosklen klockren.

Träffen med Evorna försatte oss i lite nostalgiska berettelser från förr och jag berättade om tramporgeln i vårt klassrum och vi sjöng "Morgon mellan fjällen" och "Haren sitter på skaren". Kom bara ihåg första delen på den senare men tackochlov för Nätet. Här kommer den!

Haren han sitter på skaren och undrar vad domherren gör.

Domherren sitter i busken och är på eländigt humör.
Domherren tänker på domfrun och haren han tänker på mat.
Båda är sura och arga de tycker att vintern är lat.
Domherren tänker på domfrun hon fryser väl också kan tro
Haren han tänker på ungaroch när får vi värme i bo.

Klassiker indeed. Och nu=dammsugarn!