Skvaller, Oscar och the goodie bag

Jag brukar snacka om Tysken och Hippien. Tysken är en som bland mycket gillar rutiner och tycker det är skönt att vila i en återkommande rytm. Det är familjärt, det är tryggt, det är säkert. Hippien har andra önskemål. Blir lätt uttråkad på just återkommande rutiner, upprepande konversationer (även sina egna), vill ha överraskningar och utmaningar.
Just nu låter jag Hippien ta stor plats. Vilket krockar något med vissa komponenter i det vardagliga livet.
Lite personligt intressant att se åt vilket håll pendeln behaga svänga. Och vilka konsekvenser det kan få.

Inlägget till skon jag köpte före jul är helt enkelt fantastiskt. Om du har begynnande fotproblem typ hälsporre - skaffa genast riktiga skoinlägg. Ditt rörliga liv kommer tillbaka!

Jag är bara några sidor från slutet av John Ajvide Linqvist roman "Låt den rätte stiga in". Det har varit ett sant nöje att läsa den. Lukterna har tagit sig in i min näsa, bilder har etsat sig fast, äckel har fått mig att grimasera dagtid på tunnelbanan och ren och skär nostalgika har fått mig att minnas barndomen.
Det som har gett mig mest ångest är beskrivningen av mobbningen av huvudpersonen. Mobbing som med andra aktörer hade rubricerats som mordförsök. Jag har inga egna erfarenheter tackochlov men kan ändå förstå varför han inget säger även om jag vill nu som vuxen skrika "säg det till någon!". Som barn är man en mästare på att bära sitt kors utan att behöva tillkalla på hjälp.
Den här boken är så mycket, mycket mer än en vampyrberättelse.
Jag önskar jag hade den oläst så jag fick börja om.
Det allra bästa är att jag har en till av samma författare.
"Hanteringen av odöda". Utspelar sig 2005 med helt andra figurer. Den ligger och väntar...

Igår fastnade jag i webben totalt. Vet inte hur jag hamnade på just den här sidan men hittade värsta skvallersidan. Man kan säga både högt och lågt skvaller. OM du har lite att göra:
http://www.flashback.info/archive/index.php/f-98-p-19.html
Det kanske är omoraliskt och falska rykten. men en del är sant som i efterhand har blivit offentliga handlingar, så att säga men som var rent skvaller från början.

På tal om kändisar:
På söndag är det dags för oscarsgalan igen. Mitt i natten för oss som vanligt och inget videoband räcker till. Man kan ju se så långt man orkar och dra det andra på youtube eller nåt. Inte lika nödigt. Och frankly - hur intressant är det med klippning och specialaffekter? Kul att se i själva filmen men talen...
Oscarsgalan har ju ett annat dragplåster också. För kändisarnas del är ju "the goodie bag" något att riktigt sukta efter. Några schampooflaskor och ett läppstifft? Nä, det handlar om stuff för 50 000 dollar. De som presenterar de olika inslagen får "en påse" vars innehåll är vart runt 100 000 dollar. Och så har vi "stackarna" som är nominerade men inte vinner - de får också en extra påse.
Jag såg ett program där man visade goodie bags på olika tillställningar. Under den senaste av live aid-galan där celebriteterna förväntas ställa upp gratis, flödar påsarna omkring med innehåll värda tusentals kronor. Det är ju så att man blir lite äcklad.
På vissa tillställningar har de särskilda rum dit kändisarna knallar omkring och plockar på sig de varor de vill ha. Gratis naturligtvis.
Man fick Lindsey Lohan som freakade ut totalt och plockade på sig elva solglasögon av dyrt designersnitt. Man kunde riktigt se snålvattnet rinna ur mungipan på henne. Girigheten var uppenbar.
Okej, jag hajar. Företagen och designers vill att högprofiler skall bära deras produkter - det är fantastisk reklam.
Men det blir så absurt och extra så när det sker på en välgörenhetsgala.
Folk svälter och du får inte nog med solglasögon, lyxiga klockor, spa-weekend och allt annat som erbjuds.
Jag blev äcklad helt enkelt.
Det är på en helt annan nivå än lite snittar i biografens foajé före en premiär.