...ibland kan jag bara känna att våra åsikter om andra människor och hur vi sätter etiketter är ett sätt att bringa ordning i en snurrig värld. Vi ägnar oss alla åt det, mer eller mindre eller som min slitna fras lyder: det är en glidande skala. Emellanåt stöter man på människor som tja, nästan klappar en på huvudet och säger med huvudet på sned: men lilla du...
Det blir lite som en Kafka-film: "Han kommer att neka till brottet med det ingår liksom i förnekelsefasen..."
Om man inte är riktigt sjuk (definition fastställd någon annanstans) så måste väl man själv få ha monopol på sin egen självbeskrivning. Något annat är för mig otänkbart. Drivet till sin spets blir det tillslut bara paranoja kvar.
Och pendeln svänger igen ska ni se. Fram och åter. Det går trender i allt!