Jag är bortskämd!

Man kan vara bortskämd på många olika vis.
Jag är bortskämd. De få mornar när jag måste stiga upp tidigt tänker jag på hur priviligerad jag är att jag i vanliga fall har en mjukstart.
I många, många år jobbade jag kontorstider. Jag trodde att det passade mig. Eller det passade då. Nu är en annan tid.
Kontorstider är nog bra i vissa avseenden men det finns ju ingen dynamik i detta. Varje vecka ser ju sett från den aspekten likadan ut. Ärenden skall göras på väg hem från jobbet eller på helgen. Träning innan, efter eller på lunchen. Är det därför tisdags- och torsdagspasset vid lunchtid är nästan fullt jämt?
Jag har inga problem med att mina arbetstider glider in och ut i mitt privatliv. Ibland blir det konsekvenser av det men oftast är det inga problem.
Vissa dagar jobbar jag femton timmar på raken för att nästa ägna mig helt åt mig själv. Ibland fattar jag inte att jag jobbar.
Som att plåta improvisationsteatern - det känns ju bara som bonus rent innehållsmässigt! Även det mest tillknäppta forskare eller politiker känns som en jobb man gör med skidvalla under fötterna.
Men jag vill ju ha betalt fast det är kul.
Man kan ha kul på kontor också. Har jag hört.
Och nu - back to business.