Slump?

Det är härligt med sovmornar. Jag brukar inte råda brist på dem men ibland är de bara mer uppskattade än andra. Imorse njöt jag av en särskild anledning. Åt frulle och såg en jätteintressant intervju med Janne "Loffe" Carlsson. Fick ytterligare ett annat perspektiv på mannen. Sånt är alltid berikande. Även i det verkliga livet.
I det verkliga livet sken solen och jag kände att jag var tvungen att gå ut, ville gå ut. Gå en sväng, få frisk luft. Men egentligen fika med någon. En del är borta, upptagna, jobbar, bor för långt bort, idrottar, tävlar, är sjuka etc. Min frusenhet från kvällen innan var över och jag hade väl sovit bort den västa tröttheten och frossan. Så jag knallade ut och gjorde ärenden. Precis när allt var klart och jag hade satt näsan norrut för att knalla hem, hör jag någon ropa mitt namn, en utav dem. Och där står ett spöke från förr, såna spöken man gärna vill åkalla. Faktum är att jag bara en kvart tidigare hade precis tänkt på personen i fråga: just det, måste ta kontakt med Aina! Och där står hon - livs levande och vi har inte setts på - tja, alldeles för länge. År really.
Så vi satt i tre timmar plus lite till och fikade, pratade, skvallrade lite men framför allt komma ikapp om vad som har hänt sedan sist.
Ibland när man träffar nån man inte har sett på länge av diverse anledningar, uppdaterar man läget för varandra sedan är det liksom klart. Men till min glädje blev jag återigen påmind om att både jag & Aina är på var sitt håll är intresserade av folk, vad som make people tick så det finns ju nåt större att prata om än bara uppradade antal händelser i våra liv.
Så det här spontana träffen var lika otippad som Melodifestivalen förra veckan!
För oddsen är ju ganska dåliga egentligen eftersom hon inte ens bor i landet!