No country for old men

Bröderna Cohen vann en bunt Oscars bland annat för bästa film "No country for old men".
Jodå. Nog var den bra men inte för en Oscar.
Jodå. Nog var Javier Bardem bra (bästa manliga biroll) men inte för en Oscar.
Här stapplar de omkring i ett landskap med slitna människor, trailers och panel på väggarna och en jädrans massa blod.
Egentligen är "No country..." typisk nittiotal, ni vet i efterdyningarna av Pulp Fiction. Knark, pengar och jakt. Det är inte så mycket humor, inte som det brukar när det gäller Cohens. Men alltid med distans. Det skulle vara intressant att se en film signerat Joel och Ethan som var mer engagerande. Inte bara ett Verk som man ser på avstånd. Detsamma skulle man kanske säga om Tim Burtons filmer man han ger aldrig ett sken av att vara i den här världen. Cohen-bröderna gör ju det, eller?
Sen tycker jag det är fascinerande när filmmakare lyckas kamouflera vissa situationer genom att helt enkelt lämna ute förklaringar som är logiska.
Ni vet, när boven alltid är ultraintelligent och kan räkna ut vad offrets nästa steg är. Det finns scener som får mig att undra helt enkelt.
Eller så är jag bara in i märgen trött på temat "Uppgörelser i den undre världen".
Så enkelt kanske det är.
Men Tommy Lee Jones är alltid bra.
Och bröderna Cohen är alltid hypade.