Kvinnors kacklande och mäns härskarteknik

Jag behöver reda ut en sak. Emellanåt hör jag män säga att kvinnor kacklar, surrar och det är som en värsta hönsgård etc. Detta sagt med noll beundran på rösten.
Kanske är det så att män och kvinnors sätt att prata skiljer sig. Jag är inte ett dugg främmande för det faktumet, så är det bara. Det finns uppenbara och dolda kvaliteter med de båda språken. Men det är intressant och skrämmande hur män i alla tider och situationer använder det som härskarteknik.
Om nu kvinnor, i grupp, använder "kacklandet" (dvs pratet) att ta sig fram till ett beslut - vad är faran i det? Tillåt mig en rads analys: man låter allas tankar och åsikter luftas, även om det i vissa fall leder klara fall av upprepning.
Konsekvensen är god i de flesta fall: beslutet är jordat, fler står bakom den presenterade idén. Det råder en viss typ av demokrati.
Men vad gör männen då? Håller käft och biter ihop? En bestämmer och de andra fogar sig? Som att män aldrig skulle prata i mun på varandra?
Har ni hört talas om krig?
Jag ska berätta en sak. Är det nåt jag har lärt mig så är det att välja mina slag. Det är inte alltid läge att ta upp en diskussion, att ifrågasätta på djupet. Man kan bara vifta bort det och tänka: nån annan gång.
Fast.
Det får man inte göra för ofta. Dumma åsikter kan inte alltid fällas oemotsagda.
Men just denna kommentar om kvinnors kacklande kan man säga föll på eget grepp.
Tystnaden säger ibland mer än tusen ord.
Slutligen: jag undrar om inte män trycker ned kvinnor för att de egentligen känner intuitivt (den enda intuitiva känsla de har - hahahaha) att kvinnor är det starkare könet.