Stiger ur planet och det regnar. Helt igenmurat. Deprimerande. En resa från Kallax till Vittjärv och en ordsvada från brorsan. Grabbarna tystnar snabbt. Jaja.
Börjar det bra? Min vecka vid Träsket.
Jarle hade bäddat mysigt åt oss och all mat åkte ur väskan illa kvickt, fortfarande fryst.
Tänk att allt handlar om vädret ändå.
Tänkte börja min dag med att pyssla lite, gå på promenad, få mig en kaffe hos Henry, göra köttfärssås och spagetti. Gå en till promenad. Men va fan! Regn.
Jag vet det regnar hemma också. Men jag har bara en vecka. En vecka vid Träsket.
En vecka i ens liv går så fort.
På Arlanda var det lugnt. Ändå gick två plan till Luleå. Den ena full med militärer. Lugnt eller inte: säkerhetskontrollen når nya höjder. Otrevlig personal och nu måste jag gå in i ett bås, ta ut katten och låta väskan bli röntgad!
Men snälla.
Läser i tidningen och sakta går det upp för mig att dåliga tider är att vänta. Typ globalt. Visst, vetskap jag har haft tidigare men nu kunde jag KÄNNA det. Blev rädd och tänkte: hur tar man livet av sig om man måste? Nej, har inga planer åt det hållet. Undrar bara hur det går till. Vilket är det minst smärtsamma?
Brorsan har äntligen skaffat bredband, så jag behöver inte sitta i diket och smygsurfa på andras konto. Det hade en dag som denna blivit snorblött.
Vill fotografera för det ligger skottsklikande dimmtussar över Träsket men återigen utsätter inte kameran för skadlig fukt. Undrar hur mycket hon tål?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar