Medelmåttans blues

Det är inte bara jag som är seg: katten vill inte ens följa ut på en promenad i huset. Knappt så hon anstränger sig när man viftar med "snöret".

Har sett en 45-minuter utbildningsvideo från BLF, konsten att ta betalt. Det var intressant men rätt nedslående faktiskt.
Jag tar för lite betalt, helt enkelt. Men å andra sidan är det inte så mycket att göra nåt åt för det är för det mesta ett erbjudande från kunden, sällan jag själv som sätter agendan. Lite take it or leave it. Jag har gjort några "leave it" i mina dagar men då har det varit riktiga skambud.
Just nu betraktar jag mig medioker. Det är en kvalitet som inte är beständig, tackochlov. Däremot är jag medelmåttig. Och varför skulle någon vilja betala för medelmåttighet?
Jo, kunder som själva är rätt medelmåttiga.
Landet består av medelmåttor som för det mesta gör vad de ska. Så finns det några som reser ovanför.
Jag kan också meddela att det visst finns medelmåttor som behandlas som om de vore av högre rang.
Sammanfattningsvis kan jag säga: jag har svårt att hävda att jag är bättre än jag är. Och då är frågan: hur är jag då?
Däremot vet jag att kraften av nedslående tankar är starka och att de i sig kan färga av sig på hur omgivningen betraktar en själv och det man åstadkommer.
Så jag är medelmåtta idag.
Och gör storverk imorgon.