Det är ljust i Norrbotten om ni rookies inte har fattat det. Tre vampyrer från Stockholm har skitsvårt för att somna in men vill gärna dra sig på morgonen. Och vad annat finns det att göra? Det regnar och är kallt. Rödluvan har förstått saken: kojväder. Det är bara att krypa ihop. Men å andra sidan kan hon sova hur länge som helst utan att få ont i höft och svank.
Gilla läget.
Dagarna går i isolation. Jag är inte van det här. Vilket sug (typ mat och underhållning av det lättare slaget...) som än rinner på kan tillfredsställas på min gata hemma i stan. Här måste man planera och föra en logistik som till och med går över mina breddgrader.
Jag kan väl lulla omkring. Gör det mest hela tiden i vanliga fall. Men för storfiskarna är det tråkigt rentutav. Högt vatten, har jag förstått, gör att firrarna går och gömmer sig. Ingen fångst att skryta med.
Fast jag lider.
Hade velat cykla omkring, lyssna på ELO, plåta lite fula bilder (nu blir det inga alls), hälsa på (nu vill man inte rusa över gården till garaget ens.)
Måste ha en plan.
Om Jarle kommer hem på lunchen drar jag med honom ned till stan och åker buss hem sen. Jag måste, om inte annat, shoppa bort lite ångest! Handla saker som man inte trodde att man behövde. Aha! Det är det de gör, de där bimbosarna. Ångesten skall bort. Men låt mig säga en sak - jag har mer rätt. För det finns inget tyngre att härda ut än skitväder i Boden.
Åka buss låter kanske inte så farligt. Men lagomt till sommarsäsongen drar man ned på turerna och slår ihop den med Heden-turen. Det innebär att en fjantig rutt på 6 km tar en halvtimme då man ska rulla förbi en byn åt helt fel håll.
Och hade det inte regnat... cykel eller fötter.
Ja, det var dagens gnäll.
Vi får se hur det går. Stay tuned, som de säger där borta i Amerikat.