Blä

Några gnälliga dagar sen går det väl över. Det som är skönt med att gnälla här är att jag inte får nåt svar! Jag kan bara formulera fritt utan att behöva riskera käcka och präktiga förslag, hur välmenande de än är.
Det känns bara lite meningslöst. Ett meninglöshetsskimmer ligger över min vardag och jag skäms nästan. Det går ingen nöd på mig ändå är allt fadd i sina färger.
Jag är bara lite less. Och inte så lite heller.
Bilder har jag inte lust med. What´s the point?
Gick ned till parken tvärsöver gatan och tog en glass. Satt där på bänken och stirrade ut på den vattenfyllda dammen. Solen lyste och vinden var så stark att fåglarna hade svårt att flyga som de planerade. Så satt jag där och tänkte vilka fula bilder det skulle bli om jag skulle försöka mig på att dokumentera runt ikring där jag bor. Street photography. Helt meningslösa skitbilder! Tur att jag inte tog med kameran, tänkte jag vidare. Bara slöseri med tja, inte film i alla fall. Slöseri med engagemang. Eftersom det råder brist på det - jag blev nästan lite förbannad på fotografikonsten där jag satt och åt min glass.
Försökte tänka ut vad som var problemet.
Kom fram till att det var brist på lust. För mycket tid. För lite drivkraft. Själv. Och saknad av mamma.
Gick hem.
Har inte ens lust att titta vidare på katastrofserien. Jag skiter i Jenny, Gregg och Charles. Jag skiter i hur man tar betalt, för det finns inga att ta betalt av. Egentligen har jag skitigt hår eller inte.
Jag sitter bara trött och väntar på att gå och jobba.
Hur patetiskt är inte det?
En dusch är kanske svaret.
I alla fall lite som alvedon.