Lycka och livsfilosofi

Vaknar av att Må Bra ringer och ger mig mer fotojobb. Jag vet sämre sätt att starta dagen.
Läste tidningen Hälsa häromdagen. I takt med att kroppen sakta börjar krackelera, får man fina tips ur hälsotidningarna. Spår dem god framtid.
Köpte två magasin häromdagen som jag så småningom ska ringa för "go and see": Leva! och Plus. Båda överraskande bra. Sämre namn dock. Plus tar priset.
Hur kan man döpa en tidning till Plus? Vänder sig till äldre kvinnor dessutom. Vill de bli påminda om plusset?
I Leva finns ett reportage om Lycka, baserat på en bok "Snubbla på lyckan" av Daniel Gilbert. Han lär avslöja hur vi människor under- och överskattar vår framtidsplanering, hur vi fantiserar ihop vår tillvaro för bästa passform, hur vi missuppfattar, drar ifrån och lägger till efter eget orealistiskt önskemål.
Vår övertro på vår framtid är en nödvändig funktion i vårt psyke. Hur skulle vi annars finna kraft att stiga upp en kall dag och tro att det blir ok. Och tvärtom: onödig oro har sin funktion, den ska förbereda oss på olyckor samt öka ansträngningen för att undvika personliga katastrofer.
Han säger också att lycka är en färskvara som sällan går i repris. Har vi haft kul på Mallis vill vi dit igen utan att ta i beräkningen att det kan ha varit, förmodligen ha varit en engångs-företeelse.
Vi minns sämre än vi tror. Vi sparar fragment i hjärnan och där det brister, syr vi ihop lapptäcket med lånade bilder, påhittade scenarior allt för att passa oss själva eller bilden av vad vi vill ha.
Vilket är viktigare - en upplevelse eller minnet av upplevelsen? Ett hypotetiskt exempel, citat ur artikeln:
"Om du kan få en timmes extas som du för alltid kommer att minnas som tortyr eller en timmes tortyr som du för evigt ska minnas som extas - vilket väljer du?"
Jaha du. Jag tål smärta dåligt men jag gräver ned mig över dåliga minnen.
Puh! Jag sitter på t-banan mellan Gamla stan och city och gapar. Läser vidare.
Dessutom - nu kommer den tunga bilan - säger han att ingen forskning ger vid handen att man blir lyckligare av att ha barn. Oj, nu kommer landets alla curlingföräldrar få nippran!
"Alla statistiska kurvor över föräldrnas känslor pekar rakt ned i missnöjet redan under graviditeten."
Detta pendlar framochåter beroende på barnets ålder.
Varför tror vi då detta?
Så kommer det...
Annars dör vi ut! Bokstavligen.
Barn är bra för samhället men sliter på individen. En kollektiv, nödvändig illusion.
Man undrar: bör vi avskaffa de myter som är klistret i det moderna samhället men som begränsar individens möjligheter till lycka?
Hm - intressant men jag tror inte man ska ens. Vi är nämligen inte beredda på konsekvensen om pendeln skulle helt svänga från kollektivet till individen. Redan nu ser vi spår av detta i vår självcentrerade nutid. Vi applåderar och lyfter fram oss själva men kostnaden blir alltid svår. Facit är inte skrivet ännu. Tryckvågen kommer så småningom och bli inte förvånad vad konsekvensen blir.
I framtiden, snart eller långt borta, kommer artiklar bli skrivna där man förvirrat frågar sig vad gick fel och precis när?
Man Daniel Gilbert är inte nattsvart. Sluta detaljstyra din tillvaro och interagera med dina medmänniskor.

Jag måste läsa boken.

En annan bok i ämnet som jag har läst för länge sedan är skriven av Dalai Lama. Jag tror jag ska dra en repa till.
Det jag minns är att han med eftertryck anser att vara lycklig är vad livet går ut på och det är det vi eftersträvar.
Men vår definition av vad lycka innebär är ju något skev. Inte alltid detsamma som en tung buddhist.

Märkligt nog har motsatsen till Lycka varit förnöjdsamhet. Flera är gångerna när jag har sagt att nu är jag nöjd, detta duger. Omgivningen har tittat på mig med skeptisism och dömt ut mig - har människan ingen ambition?
Att vara nöjd har snarare blivit ett skällsord.
Kan det vara så att i tillståndet förnöjdsamhet finns risken att inte utvecklas? Att ligga lat och vispa runt ludd i naveln?
Livet är en balans mellan två ytterligheter, i alla situationer hittar du detta. Att vara trygg och varm och uttråkad, att vara nyfiken, riskfylld och oförutsägbar.
Att veta att du är dödlig och leva ditt liv efter den vetskapen. Att tro att du är odödlig och behandla det därefter.
Varje dag.
Ny docering.
Vad är balansen idag?