Kattsand, improvisation och Vuollerim

Håller på med en bok "Vi åt aldrig lunch" skriven av Lillian Ryd. Hon är en etnolog med rötterna från Vuollerim och har skrivit om skillnaderna mellan norra och södra Sverige. Utgångspunkten är personlig, varvas med den subjektiva etnologens ögon - om det nu går.
Det är intressant, beklämmande, upplysande, välskrivet och mycket roligt emellanåt.
Igår kom jag till passagen som handlade om att skriva brev. Hon hade valt att publicera ett sådant skriven av hennes pappa adresserat till hennes mor.
Jag hajade till.
Uppe i högra hörnet: "Harsprånget 21/5 1948".
På skänken i rummet ligger högen med min pappas brev till mamma. Första brevets datering:
"Harsprånget 2/10 1948".
Harsprånget. 1948.
Ringer brorsan.
"Kände vi nån Ryd?"
Namnet klingar svagt bekant.
Jag kartlägger inte bara familjehistoria. Jag funderar på ett Sverige som inte längre finns.
Jag är för nostalgisk för att förstå på djupet att det fanns så mycket som inte var bra och jag är för okunnig att uppskatta allt vi har gått miste om.
Under tiden är det intressant och spännande. Men inte alla är roade av sådana tankar.

Idag har jag gått en en-timmes runda i Hagaparken och jag slapp stöta på spöken från förr. Jag gick en liten annan vända och där går inte den personen.
Fantastiskt väder, klar luft och bubblande powerpop från 80-talet i lurarna.
Batteriet tog slut.
Bagagevagnen hade jag lämnat på Kattaffären. Jag brukar göra så ibland. Lämna bagagevagnen där, gå på promenad och hämta den med 10-kilos kattsandskartongen väl snurrad oftast gjort av killen i affären. Han är schysst, glad och en sådan jag misstänker tittar på Prideparaden.
Han är från Finland - gissa om han sken upp när vi pratade Lordi förra året.

Min ärvda resväska är packad med fotoprylar för senare i eftermiddag bär det av till Impro-gänget. Om det blir som det brukar, lär jag vara utpumpad i kväll av både skratt och jobb. Det är alltid kul och kreativt med de här människorna.
Kreativt och lätt hysteriskt.

Igår gick en engelsk deckare bästa sort på TV- "Mord i sinnet" med Dr Tony Hill. Å, så bra! Jag försökte räkna ut hur det låg till men misslyckades. Det är realistiskt och inte tillgjort men ändå så klurigt...
Meget bra.