Det finns ett begrepp - köttdisken - som jag brukar använda. Till de få som läser min blogg och INTE vet vad det innebär kommer en kort förklaring.
Du är på stan och möter en person från förr, ett skelett, en gammal kompis som blev nåt annat. Du vill fly, gömma dig, springa över gatan och så vidare.
Hade du varit i en affär hade du dykt ned bland kotletterna och grävt förbrillt efter ett storpack fast du inga ska ha.
Det är att göra en köttdisk.
Vet ni hur svårt det är att göra en köttdisk hemma i sin egen lägenhet?
"Åh, det hänger visst några kotletter utanför fönstret..."
Igår ringde det på dörren. Kompis lämnade tillbaka min studioblixtar när jag öppnar dörren får jag en chock: utanför stod en gemensam klasskamrat som jag inte har sett på tre-fyra år.
Det är nog preskriberat nu men hon tillhör den där gruppen av tjejer som jag tidigare försökte få has på men som inte svarade på samtal och sms. Tilslut tog jag bort henne från min adressbok i mobilen.
Nu står hon utanför min dörr.
Tjena, vilken köttdisk man kan göra.
Å, visst var det trevligt att träffa henne. Hon var alltid snäll och god och ville väl. Men jag - mot min natur - måste hushålla med kompisskap som jag slänger ur mig lite var stans. Sen står jag där övergiven och besviken.
Vad ska man svara när människan säger: å, vi måste träffas etc. Jag sa inget för jag vet att även jag kan slänga ur mig sånt där socialt smörjmeddel. Numer vet jag att det bara är sånt man slänger ur sig i stundens ingivelse.
För socialt liv på bekantskapsnivå kanske bara är det - och då gäller det att se saker för vad det är.
Det kanske det jag har haft svårt med.
Den största chocken var inte hennes närvaro utan det skvaller hon levererade.
En av våra gemensamma klasskamrater från Kulturama, Qlara, har nyligen blivit mamma!
Jag vet ingen annan som hatar barn så innerligt som hon. Och jag vet också att du kan avsky dem i grupp och älska ditt eget.
Det kommer att göra henne gott, mammarollen. Kanske de vassa kanterna och förträngningen av glädje kan få sig en välbehövlig dos av balsam.
Jag föredrar pälsdjur. De kan skapa samma mirakel.
fredag 28 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar