Sitter i första klass, mig veterligt för första gången. Tragiskt, va? Eller så inte. Här får man kaffe, tidningar, frukt och gratis internet. Jag nyttjar det första och sista. A och O. Kaffe och Nätet.
Lyssnar på 70-tals rockarna Boston och åker baklänges.
Det är sol ute och jag har ont i magen.
Har inget med stress eller mat att göra. Så är det bara.
Ord jag inte visste fanns: vi blev alla varse, vare sig man frivilligt eller inte tittar på fotboll. Vuvuzela. Hur kan man vara för den styggelsen?
Tittade på "The Tudors" igår. Åt kycklingklubbor men satte maten i halsen när tortyren började nere i fängelsehålan.
Fy fan vilken grymhet!
Gick ut med soporna imorse, innan jag åkte iväg. När jag öppnade dörren överfölls jag av en golvfläkt min kära granne har gett till mig. Hon hade ställt den så nära dörren att jag hann faktiskt tänka "Triffiderna anfaller! Och jag har inte tid med sånt tjafs!"
Hjärnverksamheten är inte särskilt logisk.
Lite intressant eller i alla fall vardagsroligt är att man hinner uppfatta de där tusendels (eller ännu snabbare) tankarna.
Jag är liksom lite road av mig själv.
Tur att nån är.
Visst är det en typiskt Nanne Grönwall-låt? De mullrande trummorna, syntljuden (Highland, om ni minns den) och texten.
1992. FInt årtal. Kanske inte i Melodifestivalsammanhang. Ett så kallat mellanår.
Men det var ett roligt och viktigt medeltidsår.
100 paviljonger på Rabbisfältet. Eventet "Kungen kommer", Livrustkammaren och tusen andra tillställningar.
Och om man blir impad av att Daniel Westling får en egen vapensköld nu när han blir upptagen i det kungliga livet, kan jag bara låta hälsa att i SCA kan du bocka & buga och rita din egen franska lilja.
Att bryta taffeln vid högbordet var aldrig en hit. Festen var alltid någon annanstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar