En lat konstfackstudent som i brist på andra idéer fejkar ett psykbryt, tas in på akuten etc etc som en del i sitt slutarbete på nämnda skola. Tydligen med rektorns godkännande.
Det finns inget förmildrande över detta. Det här kan inte vara konst möjligtvis ett självupptaget, egocentrerat sätt att plocka lättköpta konstpoänger i en redan initierad grupp.
Jag har ingen aning, är tveksam om jag vill veta - risk för ökad provokation, hur mycket hennes tilltag blödde i rena pengar: polisutryckning, medicinvård, akutkostnader etc.
Vi har läst och hört otaliga historier om folk som inte har fått adekvat psykvård och här kommer hon, med fejkat behov. Oförskämt helt enkelt. Och mycket bourgeoisie.
Och tänk dig att ha bevittnat detta. Se någon fullkomligen hysteriskt skrika om att ta livet av sig. Hur mäter man kostnaden på det?
Bristerna inom psykvården bör man diskutera och åtgärda men jag är ytterst tveksam att man skapar en debatt genom detta okonstnärliga tilltag.
Det enda studenten har lyckats med, och jag lovar är det är högst uppe på hennes agenda, är att som namn och konstnär (vill verkligen inte kalla henne för det) få uppmärksamhet.
Grattis och det är så 2000-tal.
Fejk och uppmärksamhet.
Jag har valt att inte nämna hennes namn för jag vill inte bidra till att hon får den reklam hon eftersträvar men jag vill kritisera tilltaget och vädra min åsikt i fallet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar