2009. Smaka på ordet. Eller siffrorna. Snart har tio år gått. Igen. Om man lägger på några år så var det nyss 1992 och man bodde i bagis och sydde pannbindlar och surcoter med djävulsfönster.
På ett vis känns det som en eon sedan och betraktat från en annan vinkel, ett ögonblick.
Nu skriver vi 2009 och symaskinen rostar igen i garderoben. Jag skulle aldrig få för mig att pressa in en tältduk i maskinen och sova i paviljong klingar inte lika upphetsande.
En gång i Visby, på Rabbisfältet, när vår dåvarande Baron höll hov och skymningen sänkte sig över nejden, blickade jag ut över folkmassan och betraktade alla banér, alla paviljonger, mantlar och dräkter, alla ansikten som lystes upp av facklorna och tänkte: det är ju fantastiskt att man kan ena en sån pass stor grupp, att komma överens om att leka medeltid. Att samlas runt symaskiner och tygaffärer landet över och skapa. Det var lite som att tiden stannade, vilket den sällan gör.
Jag är väldigt tacksam över mitt engagemang under de här åren. Det var både roligt och intressant. Emellanåt var det inte särskilt upphetsande. Som så mycket när förälskelse lägger sig.
Jag är också glad att min kamera alltid var med.