Talar i gåtor

Såg precis "Made in Sweden". Antingen är det fejkat som hela det här decenniet eller så är Kim den mest bortskämde. Jag vet inte vad som är mest provocerande: att låta välrenommerande låtskrivare jobba häcken av sig för att därefter säga nej tack eller bara faktum att vilja bestämma helt själv.
Mamma sa ofta: du kan inte få i påse och i säck. Du måste välja. Jag brukade replikera: jo, om du planerar.
Kim verkar inte planera.
Mycket i våra liv är val fast vi tror nåt annat. Just nu väljer jag nåt i en tangodans med någon annan varav 50 procent är den andres insats. Men jag väljer likafullt att agera inom de 50 procenten som är mina.
Om saker faller "konstigt" kommer jag om tio år glömma bort att det var fifty-fifty. Jag kommer att beskylla mig själv. Hur det än låter.
Val är svårt. Ibland tror vi att vi är tvugna att välja på ett visst sätt för att konventionen säger så. Jag vet en historia som är så privat och litteratur-fantastisk eller som en film, för att berättas här. Den har alla komponenter av kärlek, konvention, utomäktenskapliga förbindelser och drama att alla våra medelklassproblem ter sig som en fis i världsrymden.
Man kan lägga ned bloggar för mindre.
Vi är mitt i handlingen och drivkraften har hela tiden varit val och val vi tror vi inte har.
Fast det är lätt att sitta mil ifrån stormens öga och peka och döma och säga hur enkelt det är att välja.
Det är aldrig enkelt att välja.
Få gånger ja, men de allra flesta gånger skriker någon annan i örat på en. Särskilt om man är kvinna i ett land utan status.
De har sällan ett val. De är i händerna på männens.
Ursäkta att jag talar i gåtor. Jag kände för det.