Och nu över till nåt trevligare. För nåt år sedan blev jag av en vän rekommenderad att läsa "Den vidunderliga kärlekens historia" av Carl-Johan Vallgren. Men den var slutsåld överallt och av en hemlig orsak gick jag inte till biblioteket.
Tittade på Malou-programmet i morse och fastnade. Vallgren har släppt en ny, spännande tegelsten "Kunzelmann & Kunzelmann" och så nämndes det att kärlekshistorien har kommit ut på pocket. Så bra! Nu låter jag alla deckare vila.
I den nya romanen skrivs det bland annat om konstbedrägerier. Så mina funderingar över vad som är konst fortsätter. Eftersom det är en fråga som aldrig kan besvaras, fortsätter tankarna bubbla i bakgrunden även de stunder när jag inte aktivt funderar.
Det finns annat att fundera på.
Som varför relationer ibland blir så vansinnigt ensidiga. Vi tilldelas av olika anledningar olika roller. Emellanåt är känslan av stagnation så frustrerande.
En forskare vars namn jag inte orkar googla efter, har sagt att vi människor bara lyckas vara lyckliga i högst tre månader. Det är vår inneboende kraft att vilja föra oss framåt som gör att vi inte nöjer oss med det vi har uppnått. Man kan fundera mycket på den frågan.
Om lycka. Återkommer till det.
För att gå vidare måste man nog definiera ordet lycka.
Ska fundera på det idag, på tunnelbanan ut mot Hässelby. Eva & Noah ska få ett besök!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar