Det är en hård marknad för tidningarna idag. Och det i sin tur skvätter ned på oss frilansare.
Idag får jag och alla andra sämre betalt än för några år sedan.
Det känns sådär.
Egentligen finns det alldeles för många tidningar eller så är de felnischade och ängsliga. Eller så både och.
När jag står i en välsorterade kiosk och tittar på alla flashiga tidningar, tänker jag:
Vem är det som köper alla dessa tidningar?
Eller: Har man lyckats lura alla annonsörer att tro att det är just deras vara som kommer att sälja.
Ja, antagligen men nu knakar det i fogarna.
Ägnar man en liten stund åt att bara titta, låta blicken glida över hyllorna kommer man obönhörligen fram till följande: ju sämre marknad desto glossigare yttre.
Jag har ett exempel på en sån tidning, stilren och sober.
Urbant cool och välrenommerad långt utanför Sveriges gränser.
Men att till exempel få betalt för utfört arbete verkar stört omöjligt.
Amatörmässigt får man till svar att det råder torka i börsen.
Men jag är inte intresserad av redaktionella bekymmer.
Jag vill bara ha betalt.
Det känns nästan lite pinsam å deras vägnar att få veta att den välklädde, vackre mannen äter blodpudding för att ha råd.
Plötsligt krackelerar den polerade ytan och avgrunden gapar mörk och kall.
Bakom i leden och bredvid på sprinterbanan står klarögda 80-talister redo att ta över, jobba gratis för att få in en fot. Den foten trampar just på min.
Blir det någonsin bättre?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar