Må vara att jag är hyperkänslig men jag har svårt för folk som delar ut reklam och sån skit i det offentliga rummet. Ofta här nere på Sveavägen är det Amnesty, Rädda barnen, Läkare utan gränser och sånt behjärtansvärt. Värst är God el. Vad ska jag säga? Säger inget. Ignorera men det gillar jag inte heller. Nej tack, räcker. Jag vet.
På väg till gymet i förgår såg jag nåt som.... fick mig att tända till.
Utanför Handelshögskolan står ett cykelställ med 1,3 miljoner cyklar uppradade. ALLA hade varsitt käck cykelsadelsskydd i blå respektiv knallgul färg. När jag kom fram såg jag att det stod Dell på sadelskyddet. Hade det varit min cykel hade jag blivit så provocerad.
Jävla skräp alltså. Och då ska ni veta att jag har en Dell-dator och är jättenöjd med den.
Reklam idag är så mycket mer aggresiv.
Jag minns när jag - det var för tretton år sedan - var i London upplevde jag det som mycket obehagligt, att alla telefonkiosker var nedlusade med visitkort och småaffischer vars innehåll var ren och skär porr. Telefonbolaget sanerade, det tog två minuter så var nån grabb framme på in lines och tapetserade the booth igen.
Usch! Jag vill slippa.
Värst, allra värst är ljud. När affärer ställer ut sina jävla högtalare på gatan utanför och vrider på sin dåliga musiksmak. Hate it.
Och egentligen spelar det ingen roll vad de spelar. Låt oss slippa helt enkelt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar