En disharmoni. Det enda man vill göra är att lägga sig i en grop med nio rödåriga kattungar, de jag såg på Blocket idag.
Jag har en stor rödhårig sak som tar upp lika mycket plats som dessa tillsammans. Så det råder ingen brist på päls i det här hushållet. Men tydligen annat.
Vad handlar det om? Ni vet de där dagarna när man känner sig urusel, talanglös, oproduktiv, rädd att misslyckas, att bli utblottad - inget är kul och kroppen värker. Det bubblar under ytan.
En sån dag. Lite glädjande är att min jakt efter fotoobjektet är över. Knock on wood.
I alla fall. Jag fick tag på divan tillslut. Fick ingen ursäkt, ingenting. Hon ville inte ens ställa upp på den idé jag hade, hon tyckte det var för tidigt på morgonen. Och med tanke på hennes rubbade nattsömn och divalater, faller jag till föga. Vill inte riskera att hon sover bort vår foto-shoot en gång till. Det blir eftermiddag, ett tråkigare ställe, hit'n'run. Jag tänker vara professionell och inte markera. Jag gör mitt jobb.
Så där hasar jag runt och pysslar på med mitt och lagar en snabb lunch. Mitt flottstekningen ringer telefonen och jag tror att det är sjukgymnasten. Jag svarar fast jag inte borde.
-Khjdögnvöjnösdljfc jag är en konsult som ringer för ösdjbhfnöjadnvöjsdnv smack, smack haböjbvöjadbvöjkbvöd.
-Vad säger du?
-ÖDSJUBVPJDBVJSLB konsult öpbsjdnvla (tuggar den jävlen tuggummi i örat på mig?!)nvdfvndsvghjkghkkk om din pension. Det ser jävligt svart ut.
Säger man så på telefonen? Ringer runt till folk som just nu på pappret verkar få en låg pension och säger att det ser SVART ut?
Jag kom av mig helt. La på luren och undrade om katastrofen är nära. Klumpen i halsen växte. Och resten av dagen var om ännu mer småförstörd på grund av den taktlösa jeppen i telefonen.
Så min önskan om varm, röd päls känns verkligen befogad.
Vi kan ju sitta där på parkbänken, Rödluvan & jag, tigga tonfisk & en kopp kaffe och betrakta mitt svarta pensionsbesked.
Bjuder du mig på en latte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar