Emellanåt googlar jag på gamla klassisar. Med tanke på vårt yrkesval, kan man hitta en del på nätet. Ibland hittar jag succéer vilket är både kul och irriterande. Konkurrenten i mig känner ibland en typ av avundsjuka. Den typen av "jag vill också", den som även amerikaner känner. Det som vässar ens revanschlusta.
Men ibland, gott folk, då ler jag lite snett.
Som igår.
Googlade och hittade... två personer från min gamla klass (helt osannolik kombi) har gått ihop och startat nåt som verkar vara ett företag. Och vet ni vad man plåtar? Jo, bröllop och barn! Det här är extra kul för det här var nåt som båda två INTE ville göra.
Det ena ville bli rockfotograf. Det är OK, det ville jag också men verkligheten ser lite annorlunda ut och man måste vara lite ödmjuk emellanåt.
Jag tror hon är ödmjuk nu.
Den andra ville bli konstfotograf.
Det ville jag också. Det kanske jag är. Somliga dagar. Andra dagar hittar jag möjligheter att sätta bröd... förlåt bacon på bordet.
Raljerar jag? Är jag synisk, dum och nedlåtande? Elak och missunsam?
Det är bara intressant hur livet tar sig vändningar och du måste hitta nya vägar. Ödmjukhet kommer med ålder och livserfarenhet. 20+ tror ofta att de ska förändra världen.
Det trodde jag också - vid den tiden.
Nu är jag fullt upptagen att rädda och förändra mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar